Senaste inläggen

Av A-L - 21 januari 2014 17:15

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verkligen glad oavsett vad.

Nu läggs den här sidan ner. Håll hårt i era fyrbenta och var tacksamma för varje dag de är friska och hos er.

Alltid min <3



 

ANNONS
Av A-L - 26 november 2013 07:34

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed vägen hade jag hittat ett flertal släktingar till sjuka hundar i stamtavlan. Jag skickade in papper till SKK's Disciplinnämnd med bland annat frågan "Är denna stamtala förenlig med er grundregel § 2:3?". Just den frågan fick jag inget svar på, vilket gör att jag -och många fler med mig - tolkar det som att SKK tycker att det är i sin ordning. Tråkigt är det minsta man kan säga.


För den som vill se själv finns stamtavlan med sifferförklaring att läsa nedan. Denna information finns att tillgå om man tar sig tiden att leta och prata med folk.


 



 





 

ANNONS
Av A-L - 24 november 2013 19:56

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det hon ska.

Imotgon är det tänkt vi ska ta oss ett träningspass så det kan ju vara bra att ladda batterierna lite :)



 





 






 







 

Av A-L - 22 november 2013 11:28

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök.

Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, mediciner, inläggningar, oro och rädsla. När jag slutade blogga i juli verkade det som vi skulle förlora kampen på alla sätt och vis. Hur vi än gjorde så bara ville det sig inte väl. Till råga på allt så fick Linny problem med ryggen och det var misstanke om diskbråck. Ett ännu mera evigt rännande in och ut till veterinären var och varannandag. Vanliga NSAID-preparat svarade hon inte och starkare mediciner som tex Tramadol gick inte att ge då det inte kan kombineras med ep-medicinen så det blev metadoninjektioner. Ett tag åkte vi in 2 ggr/dag för att ge henne spruta. Bland det värsta var när hon en morgon satte igång och krampa, det var definitivt mer än vad ryggen klarade av just då och hon fick läggas in två dygn på smärtbehandling. MR-röntgen hade gjorts på två delar av ryggen några dagar innan den inläggningen och det kändes fruktansvärt långt att gå och vänta på svar. När svaret kom ungefär en vecka senare var det tack och lov negativt! Inga diskbråck eller några andra typer av skador. En otrolig lättnad. Rehab påbörjades och efter ett antal månader så var ryggen bra igen. Men det var nära där ett tag. För nära.

Epilepsin kämpar vi fortfarande med. Fortfarande regelbundna anfall trots att hon sedan slutet av sommaren står på tre olika mediciner, dock har den hjälpt så att intensiteten på dem minskat och vi har ett tag nu sluppit grandmal-anfallen *peppar peppar ta i trä osv*. Mellan anfallen är hon fortfarande min underbara glada och tokiga Linny :) Hon lever ett liv som vilken annan hund som helst med mkt spring, långvändor i skogen och träning - så länge hon kan göra det är jag tacksam. Jag har många gånger utmed vägen fått höra att jag ska ge mig - och jag är väl medveten om att många hade gett upp - men jag vägrar tro att vi tagit oss igenom det här och kommit så långt bara för att förlora. Jag är extremt glad över att jag inte lyssnade och inte gav mig, för då hade jag stått här idag utan henne. Den dagen kommer då jag får släppa henne, men den dagen är förhoppningsvis långt bort. Tills dess fortsätter vi som vanligt och utkämpar våra "krig" utmed vägen.




 

Av A-L - 14 juli 2013 12:15

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn oxå för den delen... Eländet verkar aldrig ta slut och jag har nu helt tappat lusten att ens försöka inbilla mig till att vi ska kunna leva ett normalt liv. Anfall, sjukdom, mediciner, veterinärbesök osv är tydligen det som ska vara vår vardag.


Detta är sista blogginlägget för min del på ett bra tag, troligen lägger jag ner bloggen helt. Tack till er som följt oss den här tiden.




 

Av A-L - 17 juni 2013 15:12

Trots att ha försökt få ordning på magen efter konstens alla regler med veterinärkontkat, skonkost, canikur, pro-kolin och jag vet inte allt,  så vill det sig inte riktigt med Linny's mage. Det har kommit ut i alla möjliga färger, blodblandat och kletigt oavsett vad vi försökt med och vi har sprungit in och ut så mkt så jag tror vi vart mer ute än faktiskt inne :/


Idag ringde jag djursjukhuset igen och vi fick en tid idag att komma in så de fick ta en titt på henne. Trött efter att ha haft en dålig mage och sovit för lite sammanhängande, men glad ändå. Troligen är det en ordentlig stressmage efter inläggningen, men veterinären sa att det även kan vara magsjuka. Fast magsjuka stämmer inte för då borde kompisen oxå blivit sjuk, de träffas ju ändå ett par gånger om dagen vanligtvis.

Vi fick iaf medicin utskrivet så nu blir det extramedicinering i 10 dagar + veterinärfoder i ca 2 veckor. Även om det är många som är anti veterinärfoder så behövs det i nuläget för att hon ska få i sig närig. På 5 dagar har hon gått ner 0,8 kilo och även om hon har lite extrahull så är det på tok för mycket alldeles för fort.


Förhoppningsvis ser vi en klar förbättring snabbt så att hon piggar på sig ordentligt och hon kan få börja vara som vanligt igen.


Lite lagom less på alla vändor till veterinären pga sjukdomar så efter det här hoppas jag vi får en låång paus från veterinären! Eller ja, så lång man kan få med tanke på återbesök och provtagningar, men vi behöver ju inte få mer elände än nödvändigt iaf.

Av A-L - 14 juni 2013 16:30

Det var otroligt skönt att få hem Linny igår, det enda som inte var bra var att magen kraschade totalt på henne i samma stund som hon lämnade djursjukhuset. Totalt magkaos med mycket spring in och ut under eftermiddag och kväll. Från 21 igårkväll till klockan 7 imorse var vi ute en gång i timmen... behöver jag säga att det inte blev någon sömn för min del överhuvudettaget inatt? Linny sov tack och lov mellan vändorna så hon har fått lite vila iaf. Mellan 7 och 9 sov hon som en stock bara för att sedan behöva springa ut igen en gång i timmen. Tidigt i morse började hon dessutom kräkas galla för hon var alldeles tom i magen, så hon fick lite fisk. I övrigt har hon fått någon dl majsvälling bara för att få i sig någon form av näring och för att inte magen ska vara alldeles totalt tom, hon ska ju trots allt ha medicin nu på kvällen igen. Hon kan ju inte kräkas för att hon är hungrig när hon ska ha medicin, den måste ju stanna kvar i magen.


Jag har pratat med veterinären och det som är mest troligt är att det är stressmage, för hon tyckte ju inte att var någon hit att vara där. Hon var inte dålig i magen medan hon var där och medicinen ska inte orsaka detta, så ren och skär stress :(  Det har varit lite lugnare nu på eftermiddagen med bara ett par vändor ut så jag hoppas att det börjar lugna ner sig lite. Bortsett från att hon är trött - och hungrig - så är hon lika glad som vanligt. Jag hoppas denna kvällen och natten blir lugnare så hon får sova ut ordentligt, för det behöver hon verkligen!

Av A-L - 13 juni 2013 12:53

Stax efter halv 11 kom det efterlängtade samtalet från veterinären att jag kunde komma och hämta Linny!


Allting har gått bra, inga anfall eller tecken på anfall, och keppra insatt. Hon hade vart orolig och börjat yla igår så de hade fått ge henne lite lugnande så hon kunde komma till ro - och inte störa de andra djuren på intensivvårdsavdelningen.


Idag hade hon varit hur pigg som helst och det där med att sitta i bur tyckte hon inte alls var någon bra lösning, hon hade försökt klättra på burgallret och gafflat och haft sig, ville bara ut och göra något kul istället för att sitta där. Vilket ju är förståligt! Pigg som en mört kom hon infarande i rummet där jag satt och väntade på henne och jag fick mig en ordentlig utskällning oxå. Får ju vara någon måtta på hur man blir lämnad ;)


Total glädje och lycka att få hålla henne igen! Nu är hon där hon ska vara igen, hemma, tillsammans med mig och jag hoppas  att det går ett bra tag innan det blir några fler anfall.


Plötsligt kändes livet lite lättare igen <3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se