Första årssummeringen någonsin, så det ska bli lite spännande att se vad det blir av det.

Januari:

Börjar året med ett återbesök den 10:de hos veterinär pga tonsillit, får henne sågottsom friskförklarad och vi kan iaf börja leva lite mer normal. Börjar träna lite smått inför klass 2, hann bara med att träna lite någon vecka året innan när Linny blev sjuk. Hinner gå drygt en och en halv vecka så är olyckan framme igen. Linn och jag ska gå kvällspromenad när det kommer en aggressiv lös hund och biter sig fast i halsen på henne. Akut in till Blå Stjärnan, vila och medicinering.

Februari:

Fortfarande lungt och sansat, Linny har återhämtat sig fysiskt men har tappat självförtroendet när det kommer till hundmöten. Att det som en "bonus" kommer tre lösa hundar på tre dagar som får motas bort gör inte saken bättre. Går en privatlektion med henne med fokus på rutan och fjärren, börjar träna lite mer med henne och sakta sakta men säkert återkommer självförtroendet. Inser att vi behöver något att sikta in oss mer konkret på så jag bokar in en tävling.

Mars:

Denna månaden inleds med en debuttävling i klass 2 på Tjörn, en ren "testomgång" för att se hur vi ligger till med momenten. Visar sig att det inte var så tokigt alls och vi går därifrån med ett förstapris! Fortsätter träningen av momenten med sikte på att tävla på Orust sista helgen denna månaden. En tävling med varierande resultat. De mometen vi fick poäng på var bra poäng, men vad hjälper 9:or och 10:or när man nollar rutan och fjärren. Efter åt visar det sig att Linny inte mår så väldans bra - olyckan har vart framme ännu en gång, denna gången en sträckning i bakbenet, en liten men tillräckligt för att påverka prestationen.

April:

Ännu en månad som inleds med vila. Sträckningen ger med sig bra med hjälp av hundfys. och biolight så mot mitten av månaden kommer vi igång igen med träningen. Tävlingen som var inbokad i början avbokas och vi anmäler istället till Patilles tävling den 28de, Clara hänger på som hejarklack och denna gången blir det oxå ett förstapris :)

Maj:

Vi kör vår fjärde tävling i klass 2 första helgen och går iväg med ett förstapris och härmed även LP2!

En veckas ledighet innan vi kör igång med träningen av 3:ans moment, bara för att på kvällsvändan dagen därpå ha maximal otur igen! Mitt i springandet på ett fält tvärstannar Linny och rör sig inte ur fläcken. Lockar på henne, men hon står fortfarande still. Går fram till henne och ser att hon inte kan stödja på bakbenet alls, det bara hänger! Akut in till Blå Stjärnan.... undersökt och röntgad för att komma fram till att det är en rejäl stukning, 2 veckors vila och medicinering blir det ordinerat. Hältan försvinner efter några dagar och vi fortsätter med vila och medicin.

Börjar lite försiktigt med utökning av motion efter detta och vi hinner inte öka på mkt innan Linny rätt vad det är haltar igen. Ännu ett besök till veterinären där Linny ännu en gång röntgades noga, men inget fel hittas på bilderna. Dock missänker veterinären att hon kan ha töjt ut sitt korsband. Ytterligare 2 veckors vila och medicin, för att sedan ha ett återbesök för att se vilket håll det barkar hän åt och eventuell remiss till ortoped.

Juni:

Återbesök hos veterinär visar inga förbättringar, snarare försämringar, medicinen har hon ingen hjälp av. Öm i princip överallt, med en något oren gång p det skadade benet. Har lyckats få en tid till Annika Falkenberg - som jag gått hos med tidigare hundar - ett par dagar senare så i samrådan med vett. bestämmer vi för att avvakta med remiss till ortoped till va vart hos Annika och fått höra vad hon säger.

Att Linny har väldigt ont är det inget tal om, hon ligger i princip bara och sover, rör man vid hennes rygg drar hela hon ihop sig :(. Tusen tankar far genom mitt huvud under denna perioden och jag fasar verkligen för att det är korsbandet som det är fel på. Annika går igenom Linny och en otrolig lättnad sprider sig över mig! Inget fel på korsbandet, men mkt spänningar, låsningar, kramper och annat som Linny fått genom skadan och pga felbelastning som kommit när hon försökt underlätta för sig själv.

Annikas behandling ger resultat och redan dagen efter ser man en piggare gladare Linny! Två veckor till nästa återbesök är det, men en vecka efter att vi vart där första gången ser jag en försämring så jag ringer Annika och får en tid nästan omgående. Linny blir behandlad igen och dagen därpå är det en gladare vovve igen :)

Augusti:

Sommaren går åt till rehab, allt enligt Annika's instruktioner. I mitten på månaden har vi ett nytt åtebesök. peppar peppar så har allt gått bra sen sist vi var hos Annika och jag håller tummarna allt jag kan för att hon vid återbesöket denna månaden ska ge oss klartecken att börja leva normalt. Återbesöket är på dagen 3 månader efter skadetillfället och till min stora lycka får jag Linny friskförklarad!

Börjar kunna ha Linny lös igen, börjar kunna gå lite längre promenader, småträna lite mer - allt väldigt försiktigt fortfarande men vi är iaf igång igen!

September:

Denna månaden går åt till att helt komma tillbaka till det normal, få tillbaka konditionen som är obefintlig efter 3 månaders vila och restriktioner, likaså uthålligheten. Avslutar månaden med att debutera i klass 3, poängmässigt var det inget att hurra för, vi slutade på ett 3jepris men oj vad roligt det var att komma ut på plan med Linny igen!! Hon verkligen lyste av glädje!

Oktober:

Fokusen låg på att få till momenten ännu bättre, ytterligare en tävling inbokad i slutet på månaden,denna gången i Falkenberg. MIn tur att vara sjuk denna månaden och veckan innan låg jag totalt nere för räkning vilket innebar ingen träning alls typ :/ Funderar på att avboka, men åker ändå med tanken att "jag bestämmer mig på plats". Linny är dock riktigt taggad så jag bestämmer mig för att gå ut på plan med henne i rent tränignssyfte; hjälpa henne så mkt det behövs och jag slängde bra mkt dk'n omkring mig som drog ner poängen både här och där, men kul hade vi och oj vilken känsla! Ännu en gång ett tredjepris, denna gången med tredj placering dock - 2 poäng ifrån ett andrapris. Inte så illa för en ren "träningstävling".

November:

Börjar månaden med en tävling i Bollebyggd, och ja den tävlingen började bra med en hel del riktigt fina poäng. Sen utmed vägen tappade jag Linny totalt så jag valde att bryta den tävlingen. Detta skulle vart sista tävlingen för året, och det kändes verkligen inte bra att ha en sån kass tävling som avslutning. Efter mkt velande fram och tillbaka den helgen så bestämde jag mig för att fråga tjörns bk om de tog en efteranmälan till sin tävling helgen därpå. Jag fick ja till svar så fem dagar innan tävlingsdagen blev vi anmälda. Inga förhoppningar poängmässigt alls inför den tävlingen, för min del kunde vi få noll poäng på vartenda moment, jag ville ha en bra känsla! Och det fick vi! samarbetet och glädjen fanns där och trots tre (!!) nollade moment så haman vi ändå på prospallen... de poängen vi fick var bra!

December:

Kall, slaskig, snöig, töig månad som jag nästan helt förträngt känns det som. Vintermånader är inget kul. Sätter igång med en del inomhusträning, men då vädret är som det är känns motivationen inför träning inte riktigt på topp, vilket resulterar i att jag gör en efteranmälan till kunsgbackas tävling annandag jul - enbart för att ha något att fokusera på och ha mer av ett mål i sikte. Träningen går så mkt lättare då. Momenten sitter fint, men på tävlingsdagen får jag ut på plan med en väldigt trött Linny som inte riktigt är med mig på plan, men denna gången får hon avsluta tävlingen. Ännu en gång ett tredjepris - med nöd och näppe -, nåja vi roade nog publiken och domaren rätt bra iaf ;)

Två dagar efter tävlingen reagerar Linny på smällare för första gången vilket resulterade i ett veterinärbesök igår där diagnosen blev öroninflammation. Så vi avslutar detta året som vi började det, dvs med veterinärbesök och sjukdom.

Har säkert glömt en del, men inget snack om saken: detta året har gått i sjukdomens tecken. Trots det har vi lyckats uppnå våra mål som var att få LP2 och göra debut i klass 3! Inte illa alls om jag får säga det själv. Nu hoppas jag nästa år blir ett friskare år!

Gott nytt år på er alla därute!

Linny har aldrig brytt sig i smällare och raketer - varit lugnet själv, på sin höjd lyft på huvudet lite "vad var det?" bara för att en halv sekund senare återgå till det hon höll på med (tugga ben, sova, mörda leksak...) förrens i fredags... Rätt vad det var reser hon sig upp när det smäller på avstånd. Ok en gång ingen gång, men detta upprepar sig varje gång det smäller oavsett om det är nära eller på håll. På kvällen hoppade hon ner från sängen och gick till kryp-innet under skrivbordet i datarummet. För första gången på 2,5 år fick jag sova själv, sen första kvällen jag tog hem henne har hon sovit i sängen bredvid mig. Kändes väldigt tomt.

Igår var det likadant - tyvärr. Alla tusen tankar hann ju fara genom huvudet, varför är hon plötsligt berörd? Från att aldrig ha varit det tidigare till att över natt bli det? Utan att det hänt något dessutom, hade det hänt något hade det vart en sak, men utan anledning? Har ju smällt av och till tidigare dagar och då har hon inte brytt sig ett smack.

Mer och mer övertygad om att nåt var fel, och då i synnerhet med öronen, ringde jag veterinären imorse och fick en tid. Vett kollade vänster först och där var allt som det skulle. Höger däremot var det en inflammation i - Inte konstigt hon reagerade när det gör ont i örat :((  Nu blev det ju upptäckt på ett väldigt tidigt stadie så det ska vara lättbehandlat som tur är, men att hon reagerar  på smällarna nu i dagarna kommer ju vara oundvikligt. Får bara hoppas att hon inte associerar smällare med ont i örat framöver. Dålig tid på året att få ont i örat på.

hade hoppats vi skulle slippa veterinären mer i år, men så blev det inte. Både börjat och avslutat 2012 med vetrinär så nu hoppas jag iaf nästa år blir bättre på den punkten!

för era snälla kommentarer här på bloggen och på vår fb-sida efter gårdagens inlägg, betyder otroligt mycket! Så ett stort tack till er!

Vi tar nya tag med tävlandet längre framöver, oavsett vad någon tänker och tycker. I slutänden tävlar vi ändå inte mot någon annan än oss själva. De som  känner mig vet att min hund är min ögonsten oavsett resultat, hon är samma hund när vi gått av plan som innan vi gick på. Bästa Linny oavsett vad!

Har man inget snällt att säga behöver man inte säga något alls! Dryga kommentarer som "hon kan inte momenten/ ni tränar inte tillräckligt/ ni kommer inte komma nån vart" osv kommer även i fortsättningen tas bort illa kvickt!

Nej jag är inte speciellt bra på detta med tävlingslydnad, nej jag har inte hållt på med det i 20 år, ja jag är nybörjare, ja detta är första hunden jag tränar tävlingslydnad med - men det betyder inte att jag inte att jag inte kan nåt, det betyder inte att jag inte försöker, det betyder inte att vi inte kommer uppnå målen för det kommer vi det kommer bara ta lite längre tid för oss!

Många gånger tvekat om jag verkligen ska hålla på med detta då jag är ny, haft mycket tvivel om jag räcker till som förare åt L... dryga kommentarer hjälper inte. Ibland blir jag arg och tänker "ska allt visa er" men ibland så tar jag åt mig extra mycket :( Så jag hävdar fortfarande har man inget snällt att säga kan man vara tyst!

Igår tävlade vi 3an som kungsbacka bk anordnade och det var väl en smärre katastrof... min hund låg uppenbarligen fortfarande hemma i soffan eller något åt det hållet för inte var hon och jag på samma plan >.< Ifs kunde jag klurat ut innan tävlingen att det inte skulle gå något vidare för hon var på tok för trött efter att ha vart lite kass i magen men att det skulle bli såpass illa som det blev...

Platssittandet la hon sig ner på precis när det var dax för oss att återgå till hundarna, vilket resulterade i en 5a. Fick lite revanch på dolda platsen med en 9,5a. Fria Följet a.k.a Fritt Svävande gav oss en 7,5a och jag kan inte låta bli att undra om vi inte fick någon liten sympatipoäng där för att jag råkade kliva Linn på svansen vilket resulterade i ett tjut som ekade fint i ridhuset >.<

Sättande under gång blev ett väldigt fint ställande under gång.

Inkallningen hade resulterat i vääldigt fina poäng om det vart inkallning med läggande i 3an, men det är det ju inte utan det är ju ett ställande.

Rutan - som hör till favoritmomentet, som jag verkligen vet att hon kan - var ett kapitel för sig : hon springer, är på väg att lägga sig ungefär halvvägs, kommer på sig själv (?) och springer vidare, men hamnar för långt åt höger så hon är utanför, med hjälp av handtecken får jag in henne och hon lägger sig snyggt. När jag sen går min lilla trudelutt, andra vinkeln, vad gör hon då? Jo hon tjuvstartar (???) vilket hon aldrig gjort förr! men tja det finns väl en först gång för allt...

Apportering över hinder gick rätt bra, avdrag för att hon tvekade lite på upptaget.

Metallapporten - "inte att jag tänker plocka upp den" sa L och såg fånigt glad ut trots allt :P

Vittringen gick bra tills hon kom halvvägs tillbaka, då tappar hon den... suck... det ger ju neddrag utan dess like.

Men sen, sen kom fjärren, tack gode värld för fjärren för där fick vi en liten revansch igen med en 9a - ett litet dk som sabbade för oss men den 9an satt bra kan jag lova!

Helheten lyckades vi dock få en 8a på med kommentaren "trevligt" - alltid nåt :)

När det var dags att dela ut dumstruten.. förlåt  jag menar givetvis när det var dax för prisutdelning ;) så visade det sig ändå att vi fått ihop till ett tredjepris, men det var med nöd och näppe... hade definitivt inte marginalerna på vår sida.

...förde med sig en snöstorm med en massa snö (ja för att vara Göteborg iaf) som efter nattens regnande har förvandlats till ett rejält slask :(( Välkommen till "Blöteborg"....

Inget som hänt under julen så finns inte så mkt att skriva om, men slänger in en liten film från ett av förra veckans pass på Hundarenan. ska lära mig att göra "riktiga" filmer nån dag, nyårslöfte kanske?? Träning enbart på lek, mkt belöning. Halkig matta så precisionen lämnar ju en hel del att önska ,men men ett gott skratt förlänger livet eller hur? ;)

Herregud vilka stolpskott det finns!! Ute på snabbrastning med Linny, ska precis svänga hem igen när både jag och L ser att något springer utmed vägen. Trodde först det var en hare, för det finns rätt gott om dem häromkring, och misstänker att L trodde detsamma, men det visade sig vara en lös hund som kom farande. Tar in L bakom mig och inser precis när jag ska ryta till att hunden är inte det minsta intresserad av oss, den springer bara i panik! :O Till råga på allt är det en väg precis där, ingen rusningstrafik en lördag morron men det kommer några bilar. Hunden springer kors och tvärs, stannar till, stirrar runt, fortsätter. Jag och L följer efter den så gott det går, tappar bort den ett par gånger, men lyckas få syn på den igen. Jag skulle som sagt bara rasta en snabbis så jag har ju ingen mobil med mig inser jag, så ringa polisen är inget alternativ. Gå hem kändes inte som alternativ det heller - tänk om det vart min hund!

Tappar bort den en längre stund, börjar gå tillbaka dit jag såg den sist och får tack och lov syn på den igen, springandes tvärs över vägen - och precis då kommer det en bil!! Jisses! Hunden rusar vidare, springer bort mot spårvagnshållplatsen och börjar springa utmed spåret, dvs staket på bägge sidorna(tack snälla för att spårvagnarna precis åkt åt båda hållen) vänder efter ett tag och springer utmed gångvägen som går bredvid vidare mot husen där vi bor. Följer fortfarande efter den när den lyckas försvinna igen.

Går runt lite och får syn på den bortöver mot fotbollsplanen där vi brukar träna - och sen ser jag en människa! Ja, nån mer som försöker få tag i den, tänker jag, hunden springer vidare, dock verkar den lugnare nu, åt ett håll, personen går åt ett annat. Ökar på stegen samtidigt som tanken slår mig att det kanske är ägaren ?? Kommer hyfsat ikapp och ropar på personen som vänder sig om, "är det din hund som har hållt på att springa runt här i området?" frågar jag och får ett lamt "jaa" till svar. Det var lite som om jag frågat om det var uppehåll O.o Fortsätter med att säga att den sprungit runt på vägen ett bra tag och höll på att bli överkörd... "oj då" säger människan, lika lamt! Men vad i ....!!  Säger ( ni som känner mig vet vilken hård ton jag kan få) att hon får faktiskt ta och hålla sin hund kopplad om hon inte har ordning på den.... vad får jag till svar? Jo ett lika lamt "jaa"..... samtidigt som hon vänder sig om och bara fortsätter att gå!! Men på allvar! Ilsknar till ordentligt och ropar efter henne att "ja du verkar ju verkligen bry dig!!" Pucko lägger jag till lite fint oxå, nej inte speciellt moget, men jag var så arg! Kan ju dock lova att jag censurerade mig själv riktigt ordentligt.

Hon bara gick, brydde sig inte ett dugg!! Hade det vart min hund hade jag vart totalt förtvivlad och panikslagen samtidigt som jag sprungit runt, letat och ropat. I hennes värld var det ungefär som äh men det är ju bara en hund, inte så noga.... Jag får bryt på sånt, då ska man för f*n inte ha hund!! Det finns såna idioter så man knappt tror det är sant!

Vad är det för fel på folk?!?!

Ett bidrag till Hundsportens insamling till musikhjälpen resulterade i en vinst! Ett lydnadshinder från jami hundsport :) Det tackar vi för! :)