Vi ligger lite lågt på alla plan för tillfället. Försöker återhämta oss, eller ja, jag försöker återhämta mig så gott det går. Det tar ett tag att smälta det som hänt och det tar på krafterna på ett sätt man inte kan tro. Ångestklumpen i magen varje morgon när man vaknar, alla tankar som börjar rusa, att nästan hela tiden vara på helspänn... Det tar på krafterna att ha en sjuk hund - speciellt när man inte märker av att hon är sjuk, bortsett från när anfallen kommer. "Go och glad" är ett uttryck som verkligen stämmer in på Linny.

Man får på något sätt omvärdera livet lite. Det här är ingenting som kommer att gå över, finns inget mirakelpiller hon kan ta och så är det poff bort, inget man kan vila bort och ge smärstillande mot som vid en skada. Nu har jag turen att kunna vara med Linny i princip 24 timmar om dygnet, hon behöver aldrig vara själv hemma flera timmar. Eller kanske ska säga hon har aldrig, för det finns inte med på kartan att jag någonsin kommer att lämna henne själv. Finns ingenting som är så viktigt att det på något vis inte går att lösa så så hon slipper vara själv någon längre stund. Jag kan inte vara med henne varenda minut, dygnet runt, resten av livet, men inga långa stunder själv det är garanterat. Tänk att komma hem och inse att hon haft ett anfall... jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv!

Situationen är som den är och sakta men säkert lär man sig att leva med det, man lär sig ju leva med de mest konstiga saker så varför inte detta? Bara hemskt synd att det skulle behöva bli såhär.

Rörigt inlägg men det är allmänt rörigt i mitt huvud... imorgon ska vi till hundarenan och träna. Första träningspasset på en vecka?! Det är ju inte klokt, vi som brukar hålla igång så ordentligt. Vad hände lixom...

Min finaste och bästa tjej, oavsett vad <3

Sakta men säkert så börjar vi återgå till det normala. Igår hade jag en ordentligt utvilad Linny som mer än gärna var ute och gick promenader och härjade runt på en ordentlig busvända. Otroligt skönt att se henne sån igen! Hade tänkt att träna en sväng med henne oxå men avstod det. Inte för att det gjorde så mycket, hade ändå öppen träning på hundarenan inplanerad ikväll.

Riktigt nöjd med träningen idag, något övertaggad Linny då det inte hänt något under dagen mer än smårastningar då jag inte fick mer än 3 h sömn inatt. Position i fria följet lämnade ju stundvis mkt att önska, men vad gör väl det? Härlig attityd och mkt glädje - betydligt viktigare i mina ögon. Något orolig på dolda platsen, men det är inget nytt, kommer nog aldrig få henne hundra trygg där, men hon ligger och jag kräver inte så mkt mer på det momentet. Platssitt är mer hennes grej, där sköter hon sig riktigt snyggt :) Rutan, fjärren, sättande under gång, inkallning, apportering över hinder och metallen - alldeles utmärkt! Jag tror halvt om halvt jag drömmer på apporteringarna - jösses nu börjar det ta sig! Visst, nu pratar vi enbart träningssammanhäng men ändå. Riktigt nöjd med henne där :)

I helgen vet jag inte riktigt vad som händer, tror vi tar det mest som det kommer. Jag behöver få sova, framförallt behöver jag våga sova. Svårt att slappna av, minsta rörelse hon gör får mig att rycka till. Vanliga grejer som vift med tassarna och småspring i sömnen får hjärtat att hoppa över ett slag. Håller precis på att somna så gör hon något, rörelse eller ljud, och jag blir klarvaken. Kommer på mig själv med att ligga och lyssna på andningen... svårt att förklara. Finns hela tiden en rädsla att hon får ett anfall under natten och jag inte märker det. Dumt kanske för hon ligger bredvid mig hela natten i sängen, tror det ska mycket till för att jag ska missa ett sånt anfall. Var samma efter första anfallet, några dagar var det stört omöjligt att sova, det gick dock över så jag hoppas det gör det denna gången oxå.

Linny är iaf som vanligt igen och det är just nu det viktigaste!

Linnybus på klubben i söndags :

Senaste dagarna har varit minst sagt omtumlande och jag gör bara en snabb uppdatering då jag vet en del undrar hur det är med Linny. Linny mår efter omständigheterna bra. Krampanfallet var ju i söndags och på måndag eftermiddag var vi hos veterinären för utredning. Linny är fullt frisk i alla avseenden bortsett från dessa anfall, finns ingenting som tyder på någon bakomliggande sjukdom. Sista provsvaret kom idag och det var också negativt. Jag har fått Fenemal utskrivet till henne och jag har hämtat ut, i samråd med veterinär så avvaktar jag dock lite innan jag sätter henne på det. Det är hur som haver ett narkotikaklassat preparat och det känns inte så kul att behöva sätta henne på det. Inte så att jag tänker låta henne gå helt omedicinerad, men jag skulle vilja att hon klarade sig utan det ett tag till iaf. Jag har stesoliden att ge henne om det kommer ett till anfall och hon inte kommer ur det själv, och givetvis kommer jag att sätta henne på Fenemal i samband med det isf. Jag vet att en del tycker jag gör rätt här, andra kommer tycka jag gör helt fel. Jag fattar ett beslut utifrån hur det är här och nu, mer kan jag inte göra. Så nu håller vi tummarna att det dröjer ett tag innan det kommer ett nytt anfall!

Iaf är det hemskt tråkigt att det skulle bli såhär, jag finner inte riktigt ord. När veterinären sa diagnos: epilepsi så kände jag marken rämna under mig. Nu gör vi det bästa av situationen iaf och Linny ska leva precis som vanligt med allt vad det innebär!

Idag hände det jag fruktade, det jag hoppades inte skulle hända igen, det som inte fick hända igen! - ett andra krampanfall.

Lugn och slapp eftermiddag i soffan. Linny sov i ena soffan, jag höll på att somna i andra, när jag reagerar på skrapljud, tassar och klor mot soffan. Trodde först hon drömde, men så såg jag hur stel hon var, hur långt bak huvudet var böjt. Slängde mig upp och såg fradgan rinna ur munnen på henne, hela ansiktet stelt och smått förvrängt. Pratade lungt med henne, höll handen lätt på henne, enda jag kunde göra medan hela hon krampade i soffan. Hämtade den kramplösande medicinen och var på väg att ge henne den när jag ser att det börjar avta så jag ger den inte. Att två minuter kan kännas så långa! kramperna avtar, inte lika våldsamma men hon är fortfarande stel, då börjar morrandet, precis som förra gången - ett avgrundsmorr som inte är ett normalt ljud för henne. Hon tittar på mig utan att se mig, och morrar, morrar, morrar....sen är det över, kroppen mer avslappnad, morrandet borta,hon tittar på mig och känner igen mig. Alldeles blöt i ansiktet av fradgan och alldeles nerkissad slänger hon sig i famnen på mig.Det är över för denna gången. Min fina tjej! Mitt hjärta blöder. Varför, varför, varför?? Varför Linny?

Är det något jag aldrig riktigt kommer förstå mig på är det hundmöten, det är ju ett helt kapitel för sig. Varför ska det vara så svårt för folk att fatta att man inte vill hälsa på allt och alla? Ska det verkligen vara så svårt att ha koll på sin hund? Om någon signalerar att den inte vill hälsa på långt avstånd, varför kan man då inte ha förstånd att kalla in sin hund?

Som nu tex, när vi är ute och går en sväng i skogen, fotar lite och har det allmänt bra i det fina vädret. Vi ser på  håll att det kommer en man och att han har en hund som är lös. Jag kallar in Linny, går ännu mer ut åt sidan än vi redan är och placerar henne bakom mig. Han låter sin hund vara lös och springa mot oss. Jag ropar "vi vill inte hälsa!", men ingen ansats från mannen att ropa på sin hund. Förflyttar mig längre bort ändå, fortfarande med Linn bakom mig eftersom hans hund småspringer mot oss. Stampar med foten i marken och säger till hunden "nej", den stannar tack och lov. "Vill du inte de ska hälsa?" frågar han då (detta geni till man...) Men alltså på allvar? Verkar det som att man vill hundarna ska hälsa när man gör som jag gjorde? Jag frågar honom oxå just det, "ser det ut som jag vill de ska hälsa?" "Ja inte vet jag hur det ser ut när du vill hundar ska hälsa" får jag till svar O.o Hur tusan är man funtad då? På fullaste allvar? Sen när blev "gå undan-säga man vill inte hälsa-och säga till den andra hunden" lika med "Jo jag vill jättegärna de ska hälsa" ??

Vad har hänt med sunt förnuft och repekt numer?

...har innehållit träning, kurs, träning och ännu mer träning. En riktigt rolig vecka, även om vi bägge känner oss lite slitna idag.

Första kurstillfället vi var med på körde jag kedjning sättande under gång - hopp/apport - rutan. Sättandet var inga problem, hopp/apporten var det tveksamt upptag av apporten, slarvig ingång och slarvig sättande, rutan gick så fel den bara kunde gå... I tisdags körde jag samma kedjning igen, för att se om träningen under två veckor gett resultat och denna gången gick det otroligt bra! Detta var  Mona Kjernholms kommentarer: Sättande under gång - " Bra ff, sättande och kvarsitt", Hopp/apport - " Bra hopp, grip, hantering, ngt slarvig ingång", Rutan "Bra!!". Otroligt nöjd med vilket resultat träningen gav - en otroligt givande kurs där man får mkt småtips på saker man själv missat el inte alls tänkt på! Ser fram emot nästa gång!!

Torsdagen körde vi ett pass på egen hand och igår hade vi hyrt lilla hallen med Clara och Stina och deras vovvar. 2 timmars träning gick hur fort som helst och jag är jättenöjd :) På onsdag ska vi träna med Stina igen i hallen så även då blir det 2 timmar - kul!

Jättenöjd med Linnen denna veckan, hon har jobbat på superbra och gjort klara framsteg, ska bli kul att se "slutresultatet" när vi är klara med kursen. Misstänker vi kommit en bra bit på vägen då!

Idag hade jag bokat tid på hundarenan, så Linny och jag hade stora hallen alldeles för oss själva :) Fick till ett riktigt bra pass där fokuset låg på rutan och apportering över hinder. Senaste vecka har jag lagt extra fokus vid positionen i fria följet och idag var första gången under den veckan vi körde ett helt FF utan belöning. Finns som alltid mer att peta på vad det gäller det momentet, men jag var ändå nöjd med hur det såg ut idag.

Imorgon har vi kurs för Mona Kjernholm på hundarenan så fram tills dess är det paus :)

Dagens FF:

Idag var vi och tränade med Clara och Sendit. Underbart väder hade vi och träningspasset gick alldeles för fort!

Nu har jag lyckats få till bra - och snabba! -  greppanden om apporterna. Körde 5 upptag av trä och 5 av metall och alla var bra! Riktigt nöjd! Ska fortsätta på samma väg så hoppas jag det håller i sig på tävlingarna oxå. Fick en fråga på kommentardelen om jag inte kan skriva om hur jag tränat in metallapporten, så ska ta och göra det någon dag.

Överlag nöjd med dagens träning, dock inte nöjd med signalkontrollen på Ligg-sitt, att det ska vara så svårt att lyssna på mitt "ligg" ? Fortsätta träningen med det och se om jag kan få något extra tips på kursen på tisdag.

Ett par bilder som Clara tog idag :

Linny med sin boll

Ser lite lagom galen ut....