Trots att ha försökt få ordning på magen efter konstens alla regler med veterinärkontkat, skonkost, canikur, pro-kolin och jag vet inte allt,  så vill det sig inte riktigt med Linny's mage. Det har kommit ut i alla möjliga färger, blodblandat och kletigt oavsett vad vi försökt med och vi har sprungit in och ut så mkt så jag tror vi vart mer ute än faktiskt inne :/

Idag ringde jag djursjukhuset igen och vi fick en tid idag att komma in så de fick ta en titt på henne. Trött efter att ha haft en dålig mage och sovit för lite sammanhängande, men glad ändå. Troligen är det en ordentlig stressmage efter inläggningen, men veterinären sa att det även kan vara magsjuka. Fast magsjuka stämmer inte för då borde kompisen oxå blivit sjuk, de träffas ju ändå ett par gånger om dagen vanligtvis.

Vi fick iaf medicin utskrivet så nu blir det extramedicinering i 10 dagar + veterinärfoder i ca 2 veckor. Även om det är många som är anti veterinärfoder så behövs det i nuläget för att hon ska få i sig närig. På 5 dagar har hon gått ner 0,8 kilo och även om hon har lite extrahull så är det på tok för mycket alldeles för fort.

Förhoppningsvis ser vi en klar förbättring snabbt så att hon piggar på sig ordentligt och hon kan få börja vara som vanligt igen.

Lite lagom less på alla vändor till veterinären pga sjukdomar så efter det här hoppas jag vi får en låång paus från veterinären! Eller ja, så lång man kan få med tanke på återbesök och provtagningar, men vi behöver ju inte få mer elände än nödvändigt iaf.

Det var otroligt skönt att få hem Linny igår, det enda som inte var bra var att magen kraschade totalt på henne i samma stund som hon lämnade djursjukhuset. Totalt magkaos med mycket spring in och ut under eftermiddag och kväll. Från 21 igårkväll till klockan 7 imorse var vi ute en gång i timmen... behöver jag säga att det inte blev någon sömn för min del överhuvudettaget inatt? Linny sov tack och lov mellan vändorna så hon har fått lite vila iaf. Mellan 7 och 9 sov hon som en stock bara för att sedan behöva springa ut igen en gång i timmen. Tidigt i morse började hon dessutom kräkas galla för hon var alldeles tom i magen, så hon fick lite fisk. I övrigt har hon fått någon dl majsvälling bara för att få i sig någon form av näring och för att inte magen ska vara alldeles totalt tom, hon ska ju trots allt ha medicin nu på kvällen igen. Hon kan ju inte kräkas för att hon är hungrig när hon ska ha medicin, den måste ju stanna kvar i magen.

Jag har pratat med veterinären och det som är mest troligt är att det är stressmage, för hon tyckte ju inte att var någon hit att vara där. Hon var inte dålig i magen medan hon var där och medicinen ska inte orsaka detta, så ren och skär stress :(  Det har varit lite lugnare nu på eftermiddagen med bara ett par vändor ut så jag hoppas att det börjar lugna ner sig lite. Bortsett från att hon är trött - och hungrig - så är hon lika glad som vanligt. Jag hoppas denna kvällen och natten blir lugnare så hon får sova ut ordentligt, för det behöver hon verkligen!

Stax efter halv 11 kom det efterlängtade samtalet från veterinären att jag kunde komma och hämta Linny!

Allting har gått bra, inga anfall eller tecken på anfall, och keppra insatt. Hon hade vart orolig och börjat yla igår så de hade fått ge henne lite lugnande så hon kunde komma till ro - och inte störa de andra djuren på intensivvårdsavdelningen.

Idag hade hon varit hur pigg som helst och det där med att sitta i bur tyckte hon inte alls var någon bra lösning, hon hade försökt klättra på burgallret och gafflat och haft sig, ville bara ut och göra något kul istället för att sitta där. Vilket ju är förståligt! Pigg som en mört kom hon infarande i rummet där jag satt och väntade på henne och jag fick mig en ordentlig utskällning oxå. Får ju vara någon måtta på hur man blir lämnad ;)

Total glädje och lycka att få hålla henne igen! Nu är hon där hon ska vara igen, hemma, tillsammans med mig och jag hoppas  att det går ett bra tag innan det blir några fler anfall.

Plötsligt kändes livet lite lättare igen <3

Denna dagen fick en riktigt dålig start och inte blev den bättre allt eftersom klockan gick. Det räckte inte med ett anfall utan det kom tre till, totalt fyra anfall under morgonen! Efter samtal med vår veterinär så blev det att ringa djursjukhuset (kliniken vi går till har öppet dagtid men inte kväll/natt)och se om de hade möjlighet att ta in henne för observation idag.

Det var ett par ångestfyllda timmar innan vi skulle åka, men det kom iaf inga fler anfall under den tien. Klockan 12 var vi där och Linny blev inlagd. Hon kommer få en tillfällig ökning av Fenemal intravenöst samtidigt som Keppra kommer sättas in med start idag. Hon ligger på deras intensivvårdsavdelning så hon är övervakad hela tiden och förhoppningen är att hon ska få komma hem imorgon. Jag kommer bli uppringd under kvällen idag för att få en liten rapport och sen efter deras rond imorgon.

Hoppas innerligt att allting går bra och att jag får hem henne under morgondagen - om än något drogad. Det är fruktansvärt tomt här hemma utan henne :(

Tack till er som kommit med vänliga stöttande ord, det betyder mycket. Fortsätt hålla tummarna för det behövs.

Efter en riktigt bra period där det levts ett normalt liv med allt vad det innebär så vaknade jag klockan 04 idag av att Linny krampade brevid mig i sängen. Grabbade snabbt tag i diazepamen som alltid ligger på sängbordet, gav henne den och efter ca en halvminut var det över. Lagom dregglig, ostadig och förvirrad några minuter, sen gick vi ut och rastade lite och nu sisådär en halvtimme, 40minuter senare är allt som vanligt igen.

Vi har ungefär 2 veckors intervall på anfallen nu. Den 30 maj hade hon 3 korta anfall mellan 06.30-06.40 Nu två veckor senare var det dax igen. Kontentan av det är att jag ska ringa veterinären senare idag ( för 700de gången typ...) för nu är det dax att sätta in en tilläggsmedicin och se om vi kan få nån form av färbättring på det hela för 2 veckors intervaller är inte speciellt bra.

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev något så kör en liten uppdatering av senaste tiden.

Våren (el snarare sommaren med tanke på temperaturen vissa dagar) har definitivt infunnit sig och det har blivit många tidiga och långa skogspromenader. Jag är alldeles för feg för att gå i skogen dagtid denna tiden på året, med min "tur" så blir det väl ormbett som en liten bonus :/ Vidriga varelser *ryser*. Träning har det blivit en del av oxå nu när en del av tröttheten från senaste medicinökningen har börjat ge med sig något och mycket bad! Oj, vad det är roligt med vatten och få simma, plaska och ha sig :) Hon måste vart nån slags vattenhund i ett tidigare liv ;)

Förra veckan var det ett rännande till veterinären oxå. Måndagen var vi tillbaka hos "vår" vett. för en ny undersökning / utredning. Allting gicks igenom igen, hjärta, lungor mm,  ren klinfys sas. Alla prover som togs i februari togs igen - hematologi och biokemi - sammanlagt runt en 25 olika prover. Alla prover var helt normala. En del skickades till Uppsala, och även de kom tillbaka normala. Inga fel alls på Linny.

På torsdag förra veckan åkte vi in för att göra en MR röntgen. Veterinären började med att göra en klinisk undersökning med allt från allmänstatus, ögon/syn, andning till neuroprofil. Utan anmärkning på allting utom hullet - Linny har lite extravikt, jag är fullt medveten om den och vi jobbar på det. Dock så bidrar Fenemalen till viktökning så det går väldigt sakta att få ner henne, men vi har kommit en bra bit på vägen nu. Sen var det dags att lämna Linny på kliniken, och det var med stor ångest jag gjorde det. Risken för anfall finns alltid när man söver en ep-hund (vilket måste göras vid MR) och sen ska väcka dem ur narkosen. De hade tyvärr inte möjlighet att låta mig vara med vid uppvaknandet, och tanken på att Linny skulle få ett anfall + att jag inte skulle vara med när hon kom ur det.. ja tokångest var förnamnet.

Allting gick iaf bra, hon vaknade upp utan anfall och MR visade absolut ingenting! Fullt frisk, fin liten hjärna <3

Veterinärens anteckning från den dagen:

Så kontentan av alla undersökningarna i förra veckan är - precis som de tidigare gångerna - att Linny är, bortsett från epilepsin, en fullt frisk, pigg och glad hund.

Så oavsett vad så blir det nu inga fler undersökningar av Linny, för nu är det tre veterinärer som har kommit fram till precis samma sak - idiopatisk epilepsi. Nu räcker det!

Nu ligger prion, ännu en gång, på att få ordning på anfallen som kommer på tok för tätt. I torsdags (denna veckan) vaknade jag på morgonen av att Linny krampade bredvid mig i sängen, inom loppet av 10 minuter hann hon få tre anfall! Medicinen har iaf hjälp så sett att anfallen är betydligt kortare nu än de var i början så det är ett litet framsteg. Nu ska vi ge Fenemalen några veckors chans till att fungera ännu bättre sen blir det justering av medicineringen, vilken medicin/medicinkombination det kommer bli är jag inte helt hundra på än, jag håller på att fundera för fullt för att komma fram till ett beslut.

Tills vidare lever vi på som vanligt och håller alla tummar att det här löser sig på ett bra sätt!