Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök.

Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, mediciner, inläggningar, oro och rädsla. När jag slutade blogga i juli verkade det som vi skulle förlora kampen på alla sätt och vis. Hur vi än gjorde så bara ville det sig inte väl. Till råga på allt så fick Linny problem med ryggen och det var misstanke om diskbråck. Ett ännu mera evigt rännande in och ut till veterinären var och varannandag. Vanliga NSAID-preparat svarade hon inte och starkare mediciner som tex Tramadol gick inte att ge då det inte kan kombineras med ep-medicinen så det blev metadoninjektioner. Ett tag åkte vi in 2 ggr/dag för att ge henne spruta. Bland det värsta var när hon en morgon satte igång och krampa, det var definitivt mer än vad ryggen klarade av just då och hon fick läggas in två dygn på smärtbehandling. MR-röntgen hade gjorts på två delar av ryggen några dagar innan den inläggningen och det kändes fruktansvärt långt att gå och vänta på svar. När svaret kom ungefär en vecka senare var det tack och lov negativt! Inga diskbråck eller några andra typer av skador. En otrolig lättnad. Rehab påbörjades och efter ett antal månader så var ryggen bra igen. Men det var nära där ett tag. För nära.

Epilepsin kämpar vi fortfarande med. Fortfarande regelbundna anfall trots att hon sedan slutet av sommaren står på tre olika mediciner, dock har den hjälpt så att intensiteten på dem minskat och vi har ett tag nu sluppit grandmal-anfallen *peppar peppar ta i trä osv*. Mellan anfallen är hon fortfarande min underbara glada och tokiga Linny :) Hon lever ett liv som vilken annan hund som helst med mkt spring, långvändor i skogen och träning - så länge hon kan göra det är jag tacksam. Jag har många gånger utmed vägen fått höra att jag ska ge mig - och jag är väl medveten om att många hade gett upp - men jag vägrar tro att vi tagit oss igenom det här och kommit så långt bara för att förlora. Jag är extremt glad över att jag inte lyssnade och inte gav mig, för då hade jag stått här idag utan henne. Den dagen kommer då jag får släppa henne, men den dagen är förhoppningsvis långt bort. Tills dess fortsätter vi som vanligt och utkämpar våra "krig" utmed vägen.

 

Anneli med Clemmie

22 november 2013 21:28

Hoppas och tror att du och Linny blir väldigt gamla tillsammans - hon är ju faktiskt i toppform, trots allt hon råkat ut för. Epilepsin håller sig hyfsat i schack och, pepper-peppar, kroppen har återhämtat sig jättebra. Tror att det är matten som behöver lite omvårdnad nu... Skickar många styrkekramar från mig o hela flocken <3

 

Linnea

23 november 2013 18:07

Vill mest skicka några styrketankar! Hoppas att din vovve får hålla sig så frisk som möjligt nu. Har själv en otursjycke som råkat ur för det ena och det andra, han har i princip aldrig varit helt friskförklarad (har nu bl.a allergi och urinsten) men vi kämpar på och håller det under kontroll trots att det har blivit, och blir, ett evigt springande till veterinären. Så jag kan känna igen mig lite (fast jag tror att ni har det mycket värre ändå...), och önskar er bara all lycka till!

http://smalltowndogdiary.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...

Trots att ha försökt få ordning på magen efter konstens alla regler med veterinärkontkat, skonkost, canikur, pro-kolin och jag vet inte allt,  så vill det sig inte riktigt med Linny's mage. Det har kommit ut i alla möjliga färger, blodblandat och kle...