Jaha, då var det dags igen. Ännu ett anfall. En vecka sen sist. Lungt och stilla och så sätter hon igång och krampar. Vad säger man, mer än att det är ett jäkla elände? Veterinären igen i nästa vecka - lika bra att slå upp campingtält utanför för vi hinner ju knappt mer än hem innan vi ska dit igen. Blir med all sannolikhet ännu en höjning av medicinen, vilket kommer innebära flera veckors trötthet för Linny's del då hon i princip inte orkar något. Hon hinner inte mer än slippa biverkningen innan det är dax att höja igen och en ny omgång med biverkningar börjar. Det är helt galet detta. Kan hon inte få slippa detta elände, eller iaf få ha långa perioder mellan anfallen? Hon har för tusan bara precis fyllt tre!

Ord finns verkligen inte för att beskriva hur det är att se sin goa, glada tjej rätt vad det är sätta igång och krampa, hela kroppen stel, med ansiktet förvridet och fragda rinnandes ur munnen. Hur det är att i panik springa upp och grabba tag i medicinen och frenetisk leta sig fram bland päls och kiss samtidigt som kroppen krampar och ge henne den i rumpan. Förvirringen hos henne efteråt är inte rolig heller, se hur jobbigt hon har det med att komma ner i varv och försöka förstå vad det var som hände. Och inte kan jag förkalra för henne heller. Lovar, man kan bli gråtfärdig för mindre.

Vi var ju hos veterinären i måndags och tog prover och kollade ögat. Ögat har läkt fint, men då pupillen fortfarande är stor så ska vi fortsätta undvika solen - vilket är betydligt svårare än man kan tro, speciellt som solen tydligen bestämt sig för att skina till max nu på sistone. Jag kan lova att när pupillen väl dragit ihop sig igen så kommer det spöregna i två veckor... Så nu går vi ut tiidigt på morgonen och går en ordentlig långvända och sen tar vi bara snabbrastningar under dagen och håller oss inne med fördragna gardiner. På kvällarna åker vi ut till ett område där det är väldigt gott om skugga så hon kan rasa av sig, busa och få träna lite. Vi skyr verkligen solen som vampyrer just nu ;)

I helgen har vi iaf bokat två timmars inneträning med Clara och Sendit så hon ska få sig ett ordentligt pass - ska bli väldigt roligt och välbehövligt! Och skönt att slippa hoppa mellan solstrålarna...

Hon gjorde ett otroligt bra fritt följ häromkvällen när vi tränade lite, så otroligt nöjd med henne! Att det blev en grov förarmiss är en helt annan sak ;) Hade med skiftena ligg-sitt-stanna och jag blev något (minst sagt) förvirrad så det blev två sättanden. Träna på att komma ihåg vilken ordning jag har tänkt mig skiftena är verkligen något jag måste träna på!

Idag fyller Linny 3 år! Tänk vad tiden går fort och vad mycket vi hunnit med och varit med om! Grattis till världens bästa Linny <3

Ögat har blivit så mycket bättre sen i onsdags så jag slapp ringa veterinären imorse och åka in med henne idag - väldigt skönt. Pupillen är gigantisk av atropin-dropparna, men hon fick sista droppen i morse så nu ska den ner till normal storlek sakta men säkert. Hon kunde hålla ögat öppet redan igår så fortsätter det såhär så kommer det läka finfint. Ljus är svårt dock så vi lever i mörker inne och håller oss i skuggan så gott det går på smårastningarna.

Nu på kvällen hade vi dock otur igen och Linny fick två korta anfall med väldigt kort mellanrum. Gav en klysma mellan anfallen så nu hoppas jag det inte händer något mer ikväll. Tre anfallsfria veckor fick vi denna gången. Tre veckor sen vi ökade upp medicindosen lite. "Jobbigt" börjar inte ens att beskriva det hela :(

Imorse när jag vaknade såg jag att Linny knep med ena ögat och hade svårt att hålla det öppet. Ringde veterinären och fck en tid 9.20 Tog en snabbrastning med henne och hon gjorde bara precis det hon behövde sen ville hon in igen. Väldigt trött - inte bara medicintrött - och ville bara sova.

Hos veterinären fick vi konstaterat ett sår på hornhinnan, så nu blir det ögondroppar, ögonsalva, smärtstillande och silk-eye. 15 minuter mellan droppar och salva och 30 minuter mellan salva och silk-eye. Hon ska ha blivit betydligt bättre till fredag morgon annars får vi åka in igen. Hos vett. fick hon lite bedövning i ögat samt en spruta med smärtstillande. Nu tar vi det lungt och intensivbehandlar ögat och hoppas på att slippa behöva åka in på fredag igen. Har ju en tid till vett. för provtagning på måndag så då blir det ett återbesök för ögat oxå.

Hur det gått till har jag ingen aning om, men är väl lätt hänt när det springs och härjas i skog. Hon visade inga som helst tecken på att nåt skulle vara fel igår kväll och allt såg helt normalt ut när vi gick och la oss. Imorse såg det ju allt annat än normalt ut dock :/ Nu har jag iaf en väldigt trött tjej med ont i ögat - även om det säkert inte gör så ont som det gjorde innan vi var hos vett. Alltid ska det vara nåt....

  Det verkar gå lite sakta, men säkert framåt. De senaste dagarna har Linny orkat lite mer än hon gjort de senaste veckorna. Istället för att bara lunka när vi gått promenader i skogen och mest tittat på mig "ska vi hem snart?" till att springa runt, hoppa i alla vattenpölar och lerpölar hon hittar och vara allmänt glad och tokig :) Igår rejsa hon runt i skogen på kvällen som en liten tok och tyckte allting var jätteroligt, så vi hade en riktigt rolig och mysig kvällspromenad.

Idag märktes det dock att efter ett par dagar med lite mer aktivitet så behövde hon vila upp sig, och det tycker jag är helt ok, aktivitet sen vila, inget konstigt med det. Körde ett träningspass med henne tidigare idag för det syntes så väl på henne att hon ändå ville göra något idag. Vi tog det väldigt lungt och sansat och hon höll ut en halvtimme ungefär - allt som allt var vi ute en timme ungefär. En halvtimme är visserligen inte så mycket kan man tycka, men i nuläget känns det som ett bra framsteg. För oss är en halvtimmes träning rätt mycket nu och alla framsteg är bra framsteg.

Så från att varit nästan helt uppgiven gällande tröttheten och orken, så tycker jag nu det verkar finnas lite hopp (peppar peppar). Vi tar det en dag i taget och ser vad som händer. Fortsätter det såhär dock så går det definitivt åt rätt håll.

Nästa vecka ska vi på provtagning. Jag var lite elak och bokade tid på hennes födelsedag, men det var lite svårt att få tider. Jag får skämma bort henne lite extra efteråt helt enkelt :)

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade. Det har varit mycket annat att göra som har haft högre prio än att uppdatera bloggen, så frånvaron av inlägg har varit helt frivillig ( ni som känner mig förstår vad jag menar ;) ).

Vi gjorde en liten höjning av medicinen efter förra anfallet och den där vidriga tröttheten är tillbaka. Så just nu är det mest promenader som gäller. Träningen ligger på hyllan - bortsett från att vi var med på kursavslutningen i tisdags - och jag går allt mer och funderar på om jag inte kommer bli tvungen att ställa av Linny som ren sällskapshund. Eller ja, iaf så mycket nu en aussie kan vara ren sällskapshund. Tanken på det känns inte speciellt rolig, men tiden får utvisa. Just nu vill hon rätt mycket , men orkar dessto mindre och jag svär ännu en gång över hur jäkla stark denna medicinen är. Sist tog det några veckor innan hon vande sig vid medicinen och vi iaf kunde ha ett fungerande liv, så jag hoppas det blir likadant denna gången. I övrigt lika go som vanligt :) och om ett par veckor ska vi in och ta prover igen.

Några minuter innan midnatt, bara drygt en timme efter att vi gått och lagt oss, vaknade jag av att Linny krampade i sängen bredvid mig :( Kan lova att det inte är ett roligt sätt att bli väckt på. En anfallsfri månad fick vi. Alltid nåt, men inte tillräckligt. Gav henne en klysma diazepam rätt omgående - den ligger bredvid sängen på bordet så det är bara att tända lampan och öppna den. Enkelt det låter va?

Vaken jour resten av natten, somnade lite på morgonen. Linny får vila upp sig idag så får vi se vad det blir av det. Jäkla skitsjukdom!