Kass uppdatering här på sistone, men det beror på att det händer typ ingenting alls :/ Snart inne på vecka fem på vilan och jag lovar och svär att Linny kommer fullkomligt explodera av energi endera dagen! Det börjar pysa ur öronen på henne nu - den nivån är det. Stackarn får ju inte göra något alls, 5 minuters rastningar, lite platsträning, sitta ute och titta på folk alt. ligga och tugga på ben... Roligt värre...

Fick ta ett extrabesök hos vetten i tisdags med henne, för hennes rygg mådde inte alls bra. Går ju och felbelastar som bara den, tack och lov hade vi även en tid till hundfys. samma dag så ryggen fick sig en omgång och morgonen därpå såg jag på henne att det var en klar förbättring :) Rörde sig mycket bättre och var allmänt piggare:) Sakta men säkert så hoppas jag att det löser sig av sig självt. "Bara" vi får ordning på benet så ska det nog bli bra. Hennes knäledsskydd kom i veckan så nu får hon ha det på sig mellan varven. Inte alltför högljudda protester från hennes sida även om hon (igen) trodde jag blivit spritt språngande galen när jag satte på det första gången ;)

Linny visar upp sitt knäledsskydd :

 

erica

14 juni 2012 23:06

Oj en sådan fining, är det en aussie?

http://www.biche.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...