Efter förra veckans händelser var det hemsk skönt att på fredagen sätta sig på tåget upp till värmland och få tillbringa helgen med "Sofie & company". Lille Oliver är knappt två månader och trots att vi i vanliga fall inte umgås med nyfödda var det härligt att se hur försiktig Linny var, givetvis blev det en hel del pussar på honom och första dagen förstod hon inte riktigt varför han höll på att låta så mycket, men hon var ändå helt underbar med han :) Blev några promenader, mycket soffhäng och på tok för lite sömn, men vad gör väl det när man är i härligt sällskap? :)

Idag går det inte i många knop, Linny har intagit viloläge sen vi kom hem igår och hon verkar inte ha några planer på att göra något annat. Helt ok, bara bra att hon vilar upp sig idag för imorgon blir det kurs!

Idag hade vi tid för återbesök hos veterinären för att kolla att allt är som det ska med örat efter örininflammationen. Innan vi skule åka rastade vi lite. Linny var lika pigg och glad som hon normalt är, skuttar runt i snön, nosar lite här och var. Ser henne stå och nosa på ett långt grässtrå när hon helt plötsligt ramlar omkull! Springer fram till henne och hon ligger krampandes på marken. Hela kroppen är alldeles stel, käkarna är ihoplåst, hon tuggar fradga, biter sig uppenbarligen i tungan för det kommer blod också. Skriker gör hon, vilket jag antar var en kombination av smärta och rädsla. Försöker ta upp henne för att ta henne för att bära henne till bilen, vilket resulterar i att hon skriker ännu mer. Låter henne ligga medan Janne hämtar bilen. Under tiden släpper kramperna i bakre delen av kroppen men jag ser tydligt att hon har kramp i frambenen och tassarna, men hon lyckas sätta sig upp. Sitter alldeles framför mig och blicken är alldeles bort, hon ser inte ut att veta vem jag är överhuvudettaget. Morrar något fruktansvärt, aldrig hört henne låta så, och rätt vad det är ser jag hur kramperna släpper ännu mer och "min Linny" återvänder i ögonen. Lite lätt kramp i frambenen fortfarande men hon vet vem jag är. In fort som sjutton i bilen - och på vägen blir hon sig själv helt - och bort till vett. där vi får komma in på ett rum omgående.

"En gång är ingen gång" är kontentan av det hela, men händer det igen så är det en ordentlig undersökning och utredning som gäller. Fick ett recept på kramplösande medicin som jag hämtade ut, tanken är att om det händer igen och kramperna inte ger sig på 2 minuter så ska hon få en dos upp i rumpan.Jag hoppas innerligt att det aldrig händer igen!!

Vilken katastrofrastning det blev av alltihop. Jag blev så himla rädd, är fortfarande alldeles skakig fast Linny ligger här i lugn och ro hos mig. Hur mycket ska hon behöva råka ut för egentligen? Detta är ju inte klokt!

Kasst med uppdatering här märker jag, men det händer inte så mycket så det blir inte av att jag skriver något.

Denna veckan har vi vart aktiva varannandag med långpromenader och träning och varannadag har vi tagit det lungt. Börjat öka kraven lite i träningen utan att för den sakens skull tagit bort glädjen. Blir alltid orolig att hon ska sluta tycka det är kul när jag ökar kraven då hon är väldigt känslig för att göra fel, så jag gör det väldigt försiktigt. MIn prio är alltid att det ska vara kul. Är det inte kul ja då är det ingen vits att fortsätta. Jag vill inte ha en hund som gör det jag vill hon ska göra för att jag kräver det utan jag vill hon gör det för att det är kul att göra saker tillsammans med mig - teamwork!

Denna veckan får vi se hur mycket träning vi hinner med. Lite andra saker som ska hinnas med också. Hundfys.på tisdag hos Annika, på onsdag har vi återbesök hos vetten för att kolla örat - som är helt bra, det är jag övertygad om, det har smällt och haft sig men hon har inte brytt sig det minsta lilla i det nu! - och på fredag åker vi och hälsar på världens bästa Sofie! Linny får härja med Specs, det kommer hon tycka är kul! Sen hinner vi hem och sova lite innan vi ska iväg på kurs!

Igår höll vi igång riktigt bra Linny och jag. Vi kickstartade dagen med att gå en riktigt rask promenad på ca 1½h i regn, mörker och dimma. Glad, blöt, skitig och nöjd hund var resultatet av det :) Kvällen avslutade vi med 2 h träning på hundarenan. Inte fullt så skitig och blöt efter det men väldigt nöjd var hon!

Idag har det vart gråväder och regnigt och vi har inte gjort ett smack! Höjden av lathet, men ack vad skönt det är ibland. Imorgon tar vi nya tag, träning inplanerat och så ska Linny troligen få sig ett ordentligt bad- renskurad från topp till tå! men det är inget hon behöver veta i förväg ;)

Dagens definitiva höjdpunkt var att få bli tillfrågad om jag ville hoppa på kursen "Sikta mot Stjärnorna" som hålls av Mona Kjernholm på hundarenan! Överlycklig matte kan jag lova, nu ska vi bli drillade ordentligt!

Tack igen snälla Tina för att du gjorde det möjligt! :)

Jag har läst så många bloggar där folk verkligen har en massa mål inför detta året. Långa listor på allt som ska uppnås!

Jag blir grymt imponerad och hoppas ni alla uppnår de mål ni satt upp!

Själv har jag inte så många mål, helt ärligt har jag ett enda i träning och tävlingssammanhang och det är att få LP3. Ett enda mål...lite klent kanske, men med tanke på hur förra året såg ut rent skade -och sjukdomsmässigt så vill jag inte riskera att sätta upp en massa mål som kanske inte uppnås. Helt enkelt av den anledningen att jag blir så grymt besviken om vi inte lyckas.

Förhoppningar har jag dessto fler - framförallt vill jag detta ska bli ett friskare år! För i slutet av dagen är det det enda som betyder något. Hälsan först! Jag vill ha en frisk, pigg och glad hund som jag kan ägna massa tid med att träna och tävla, mysa, leka och ha roligt med! Allt utöver det är en bonus.

Första årssummeringen någonsin, så det ska bli lite spännande att se vad det blir av det.

Januari:

Börjar året med ett återbesök den 10:de hos veterinär pga tonsillit, får henne sågottsom friskförklarad och vi kan iaf börja leva lite mer normal. Börjar träna lite smått inför klass 2, hann bara med att träna lite någon vecka året innan när Linny blev sjuk. Hinner gå drygt en och en halv vecka så är olyckan framme igen. Linn och jag ska gå kvällspromenad när det kommer en aggressiv lös hund och biter sig fast i halsen på henne. Akut in till Blå Stjärnan, vila och medicinering.

Februari:

Fortfarande lungt och sansat, Linny har återhämtat sig fysiskt men har tappat självförtroendet när det kommer till hundmöten. Att det som en "bonus" kommer tre lösa hundar på tre dagar som får motas bort gör inte saken bättre. Går en privatlektion med henne med fokus på rutan och fjärren, börjar träna lite mer med henne och sakta sakta men säkert återkommer självförtroendet. Inser att vi behöver något att sikta in oss mer konkret på så jag bokar in en tävling.

Mars:

Denna månaden inleds med en debuttävling i klass 2 på Tjörn, en ren "testomgång" för att se hur vi ligger till med momenten. Visar sig att det inte var så tokigt alls och vi går därifrån med ett förstapris! Fortsätter träningen av momenten med sikte på att tävla på Orust sista helgen denna månaden. En tävling med varierande resultat. De mometen vi fick poäng på var bra poäng, men vad hjälper 9:or och 10:or när man nollar rutan och fjärren. Efter åt visar det sig att Linny inte mår så väldans bra - olyckan har vart framme ännu en gång, denna gången en sträckning i bakbenet, en liten men tillräckligt för att påverka prestationen.

April:

Ännu en månad som inleds med vila. Sträckningen ger med sig bra med hjälp av hundfys. och biolight så mot mitten av månaden kommer vi igång igen med träningen. Tävlingen som var inbokad i början avbokas och vi anmäler istället till Patilles tävling den 28de, Clara hänger på som hejarklack och denna gången blir det oxå ett förstapris :)

Maj:

Vi kör vår fjärde tävling i klass 2 första helgen och går iväg med ett förstapris och härmed även LP2!

En veckas ledighet innan vi kör igång med träningen av 3:ans moment, bara för att på kvällsvändan dagen därpå ha maximal otur igen! Mitt i springandet på ett fält tvärstannar Linny och rör sig inte ur fläcken. Lockar på henne, men hon står fortfarande still. Går fram till henne och ser att hon inte kan stödja på bakbenet alls, det bara hänger! Akut in till Blå Stjärnan.... undersökt och röntgad för att komma fram till att det är en rejäl stukning, 2 veckors vila och medicinering blir det ordinerat. Hältan försvinner efter några dagar och vi fortsätter med vila och medicin.

Börjar lite försiktigt med utökning av motion efter detta och vi hinner inte öka på mkt innan Linny rätt vad det är haltar igen. Ännu ett besök till veterinären där Linny ännu en gång röntgades noga, men inget fel hittas på bilderna. Dock missänker veterinären att hon kan ha töjt ut sitt korsband. Ytterligare 2 veckors vila och medicin, för att sedan ha ett återbesök för att se vilket håll det barkar hän åt och eventuell remiss till ortoped.

Juni:

Återbesök hos veterinär visar inga förbättringar, snarare försämringar, medicinen har hon ingen hjälp av. Öm i princip överallt, med en något oren gång p det skadade benet. Har lyckats få en tid till Annika Falkenberg - som jag gått hos med tidigare hundar - ett par dagar senare så i samrådan med vett. bestämmer vi för att avvakta med remiss till ortoped till va vart hos Annika och fått höra vad hon säger.

Att Linny har väldigt ont är det inget tal om, hon ligger i princip bara och sover, rör man vid hennes rygg drar hela hon ihop sig :(. Tusen tankar far genom mitt huvud under denna perioden och jag fasar verkligen för att det är korsbandet som det är fel på. Annika går igenom Linny och en otrolig lättnad sprider sig över mig! Inget fel på korsbandet, men mkt spänningar, låsningar, kramper och annat som Linny fått genom skadan och pga felbelastning som kommit när hon försökt underlätta för sig själv.

Annikas behandling ger resultat och redan dagen efter ser man en piggare gladare Linny! Två veckor till nästa återbesök är det, men en vecka efter att vi vart där första gången ser jag en försämring så jag ringer Annika och får en tid nästan omgående. Linny blir behandlad igen och dagen därpå är det en gladare vovve igen :)

Augusti:

Sommaren går åt till rehab, allt enligt Annika's instruktioner. I mitten på månaden har vi ett nytt åtebesök. peppar peppar så har allt gått bra sen sist vi var hos Annika och jag håller tummarna allt jag kan för att hon vid återbesöket denna månaden ska ge oss klartecken att börja leva normalt. Återbesöket är på dagen 3 månader efter skadetillfället och till min stora lycka får jag Linny friskförklarad!

Börjar kunna ha Linny lös igen, börjar kunna gå lite längre promenader, småträna lite mer - allt väldigt försiktigt fortfarande men vi är iaf igång igen!

September:

Denna månaden går åt till att helt komma tillbaka till det normal, få tillbaka konditionen som är obefintlig efter 3 månaders vila och restriktioner, likaså uthålligheten. Avslutar månaden med att debutera i klass 3, poängmässigt var det inget att hurra för, vi slutade på ett 3jepris men oj vad roligt det var att komma ut på plan med Linny igen!! Hon verkligen lyste av glädje!

Oktober:

Fokusen låg på att få till momenten ännu bättre, ytterligare en tävling inbokad i slutet på månaden,denna gången i Falkenberg. MIn tur att vara sjuk denna månaden och veckan innan låg jag totalt nere för räkning vilket innebar ingen träning alls typ :/ Funderar på att avboka, men åker ändå med tanken att "jag bestämmer mig på plats". Linny är dock riktigt taggad så jag bestämmer mig för att gå ut på plan med henne i rent tränignssyfte; hjälpa henne så mkt det behövs och jag slängde bra mkt dk'n omkring mig som drog ner poängen både här och där, men kul hade vi och oj vilken känsla! Ännu en gång ett tredjepris, denna gången med tredj placering dock - 2 poäng ifrån ett andrapris. Inte så illa för en ren "träningstävling".

November:

Börjar månaden med en tävling i Bollebyggd, och ja den tävlingen började bra med en hel del riktigt fina poäng. Sen utmed vägen tappade jag Linny totalt så jag valde att bryta den tävlingen. Detta skulle vart sista tävlingen för året, och det kändes verkligen inte bra att ha en sån kass tävling som avslutning. Efter mkt velande fram och tillbaka den helgen så bestämde jag mig för att fråga tjörns bk om de tog en efteranmälan till sin tävling helgen därpå. Jag fick ja till svar så fem dagar innan tävlingsdagen blev vi anmälda. Inga förhoppningar poängmässigt alls inför den tävlingen, för min del kunde vi få noll poäng på vartenda moment, jag ville ha en bra känsla! Och det fick vi! samarbetet och glädjen fanns där och trots tre (!!) nollade moment så haman vi ändå på prospallen... de poängen vi fick var bra!

December:

Kall, slaskig, snöig, töig månad som jag nästan helt förträngt känns det som. Vintermånader är inget kul. Sätter igång med en del inomhusträning, men då vädret är som det är känns motivationen inför träning inte riktigt på topp, vilket resulterar i att jag gör en efteranmälan till kunsgbackas tävling annandag jul - enbart för att ha något att fokusera på och ha mer av ett mål i sikte. Träningen går så mkt lättare då. Momenten sitter fint, men på tävlingsdagen får jag ut på plan med en väldigt trött Linny som inte riktigt är med mig på plan, men denna gången får hon avsluta tävlingen. Ännu en gång ett tredjepris - med nöd och näppe -, nåja vi roade nog publiken och domaren rätt bra iaf ;)

Två dagar efter tävlingen reagerar Linny på smällare för första gången vilket resulterade i ett veterinärbesök igår där diagnosen blev öroninflammation. Så vi avslutar detta året som vi började det, dvs med veterinärbesök och sjukdom.

Har säkert glömt en del, men inget snack om saken: detta året har gått i sjukdomens tecken. Trots det har vi lyckats uppnå våra mål som var att få LP2 och göra debut i klass 3! Inte illa alls om jag får säga det själv. Nu hoppas jag nästa år blir ett friskare år!

Gott nytt år på er alla därute!

Linny har aldrig brytt sig i smällare och raketer - varit lugnet själv, på sin höjd lyft på huvudet lite "vad var det?" bara för att en halv sekund senare återgå till det hon höll på med (tugga ben, sova, mörda leksak...) förrens i fredags... Rätt vad det var reser hon sig upp när det smäller på avstånd. Ok en gång ingen gång, men detta upprepar sig varje gång det smäller oavsett om det är nära eller på håll. På kvällen hoppade hon ner från sängen och gick till kryp-innet under skrivbordet i datarummet. För första gången på 2,5 år fick jag sova själv, sen första kvällen jag tog hem henne har hon sovit i sängen bredvid mig. Kändes väldigt tomt.

Igår var det likadant - tyvärr. Alla tusen tankar hann ju fara genom huvudet, varför är hon plötsligt berörd? Från att aldrig ha varit det tidigare till att över natt bli det? Utan att det hänt något dessutom, hade det hänt något hade det vart en sak, men utan anledning? Har ju smällt av och till tidigare dagar och då har hon inte brytt sig ett smack.

Mer och mer övertygad om att nåt var fel, och då i synnerhet med öronen, ringde jag veterinären imorse och fick en tid. Vett kollade vänster först och där var allt som det skulle. Höger däremot var det en inflammation i - Inte konstigt hon reagerade när det gör ont i örat :((  Nu blev det ju upptäckt på ett väldigt tidigt stadie så det ska vara lättbehandlat som tur är, men att hon reagerar  på smällarna nu i dagarna kommer ju vara oundvikligt. Får bara hoppas att hon inte associerar smällare med ont i örat framöver. Dålig tid på året att få ont i örat på.

hade hoppats vi skulle slippa veterinären mer i år, men så blev det inte. Både börjat och avslutat 2012 med vetrinär så nu hoppas jag iaf nästa år blir bättre på den punkten!

för era snälla kommentarer här på bloggen och på vår fb-sida efter gårdagens inlägg, betyder otroligt mycket! Så ett stort tack till er!

Vi tar nya tag med tävlandet längre framöver, oavsett vad någon tänker och tycker. I slutänden tävlar vi ändå inte mot någon annan än oss själva. De som  känner mig vet att min hund är min ögonsten oavsett resultat, hon är samma hund när vi gått av plan som innan vi gick på. Bästa Linny oavsett vad!