Idag hade vi tid för återbesök hos veterinären för att kolla att allt är som det ska med örat efter örininflammationen. Innan vi skule åka rastade vi lite. Linny var lika pigg och glad som hon normalt är, skuttar runt i snön, nosar lite här och var. Ser henne stå och nosa på ett långt grässtrå när hon helt plötsligt ramlar omkull! Springer fram till henne och hon ligger krampandes på marken. Hela kroppen är alldeles stel, käkarna är ihoplåst, hon tuggar fradga, biter sig uppenbarligen i tungan för det kommer blod också. Skriker gör hon, vilket jag antar var en kombination av smärta och rädsla. Försöker ta upp henne för att ta henne för att bära henne till bilen, vilket resulterar i att hon skriker ännu mer. Låter henne ligga medan Janne hämtar bilen. Under tiden släpper kramperna i bakre delen av kroppen men jag ser tydligt att hon har kramp i frambenen och tassarna, men hon lyckas sätta sig upp. Sitter alldeles framför mig och blicken är alldeles bort, hon ser inte ut att veta vem jag är överhuvudettaget. Morrar något fruktansvärt, aldrig hört henne låta så, och rätt vad det är ser jag hur kramperna släpper ännu mer och "min Linny" återvänder i ögonen. Lite lätt kramp i frambenen fortfarande men hon vet vem jag är. In fort som sjutton i bilen - och på vägen blir hon sig själv helt - och bort till vett. där vi får komma in på ett rum omgående.

"En gång är ingen gång" är kontentan av det hela, men händer det igen så är det en ordentlig undersökning och utredning som gäller. Fick ett recept på kramplösande medicin som jag hämtade ut, tanken är att om det händer igen och kramperna inte ger sig på 2 minuter så ska hon få en dos upp i rumpan.Jag hoppas innerligt att det aldrig händer igen!!

Vilken katastrofrastning det blev av alltihop. Jag blev så himla rädd, är fortfarande alldeles skakig fast Linny ligger här i lugn och ro hos mig. Hur mycket ska hon behöva råka ut för egentligen? Detta är ju inte klokt!

 

Elin och Billy

17 januari 2013 09:10

Usch vad hemskt! Stackars både Linny och dig. Hoppas verkligen att det inte händer igen och att hon får hålla sig frisk nu.

http://aktivaussie.se

 

Elinore

17 januari 2013 19:48

Fy vad hemskt! Hoppas verkligen inte att det händer igen, men var det bara kramp och inte något annat?

Sv. Ja alltid ska det vara något! Man kan inte gå helt fri ;)
Det hoppas jag med! Då och då får det nog bli simning och rehab träning för Diablo! :)

http://www.neoverona.webb.se

 

Sandra, Thyra, Lhine o Rhiva

18 januari 2013 13:34

Usch så otäckt. Stackars Linny och stackars er :(

http://tomik.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...