Jaha, då var det dags igen. Ännu ett anfall. En vecka sen sist. Lungt och stilla och så sätter hon igång och krampar. Vad säger man, mer än att det är ett jäkla elände? Veterinären igen i nästa vecka - lika bra att slå upp campingtält utanför för vi hinner ju knappt mer än hem innan vi ska dit igen. Blir med all sannolikhet ännu en höjning av medicinen, vilket kommer innebära flera veckors trötthet för Linny's del då hon i princip inte orkar något. Hon hinner inte mer än slippa biverkningen innan det är dax att höja igen och en ny omgång med biverkningar börjar. Det är helt galet detta. Kan hon inte få slippa detta elände, eller iaf få ha långa perioder mellan anfallen? Hon har för tusan bara precis fyllt tre!

Ord finns verkligen inte för att beskriva hur det är att se sin goa, glada tjej rätt vad det är sätta igång och krampa, hela kroppen stel, med ansiktet förvridet och fragda rinnandes ur munnen. Hur det är att i panik springa upp och grabba tag i medicinen och frenetisk leta sig fram bland päls och kiss samtidigt som kroppen krampar och ge henne den i rumpan. Förvirringen hos henne efteråt är inte rolig heller, se hur jobbigt hon har det med att komma ner i varv och försöka förstå vad det var som hände. Och inte kan jag förkalra för henne heller. Lovar, man kan bli gråtfärdig för mindre.

 

bibbi

3 maj 2013 21:39

usch :( tänker på er. stackars tjejen och stackars er.
kram på er
mvh bibbi

http://www.ozzysteam.wordpress.com

 

Hanna

4 maj 2013 07:52

Styrkekramar <3

http://www.kennelblagul.blogspot.se

 

Martina

4 maj 2013 09:16

Så ledsamt, en mattes värsta mardröm. Kram! <3

http://Mollymartina.wordpress.com

 

Angelica

4 maj 2013 10:09

Så himla trist!! Tänker på er! Fina stackars Linny !<3

http://vallhundsliv.se

 

Anna, Eos & Danni!

4 maj 2013 13:32

Nä det måste vara fruktansvärt att se sin älskade vovve så ... kram!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...