Det verkar gå lite sakta, men säkert framåt. De senaste dagarna har Linny orkat lite mer än hon gjort de senaste veckorna. Istället för att bara lunka när vi gått promenader i skogen och mest tittat på mig "ska vi hem snart?" till att springa runt, hoppa i alla vattenpölar och lerpölar hon hittar och vara allmänt glad och tokig :) Igår rejsa hon runt i skogen på kvällen som en liten tok och tyckte allting var jätteroligt, så vi hade en riktigt rolig och mysig kvällspromenad.

Idag märktes det dock att efter ett par dagar med lite mer aktivitet så behövde hon vila upp sig, och det tycker jag är helt ok, aktivitet sen vila, inget konstigt med det. Körde ett träningspass med henne tidigare idag för det syntes så väl på henne att hon ändå ville göra något idag. Vi tog det väldigt lungt och sansat och hon höll ut en halvtimme ungefär - allt som allt var vi ute en timme ungefär. En halvtimme är visserligen inte så mycket kan man tycka, men i nuläget känns det som ett bra framsteg. För oss är en halvtimmes träning rätt mycket nu och alla framsteg är bra framsteg.

Så från att varit nästan helt uppgiven gällande tröttheten och orken, så tycker jag nu det verkar finnas lite hopp (peppar peppar). Vi tar det en dag i taget och ser vad som händer. Fortsätter det såhär dock så går det definitivt åt rätt håll.

Nästa vecka ska vi på provtagning. Jag var lite elak och bokade tid på hennes födelsedag, men det var lite svårt att få tider. Jag får skämma bort henne lite extra efteråt helt enkelt :)