Idag är det en vecka sedan Linny skadade sig och det har varit en lååång vecka kan jag lova. Sådär lagom inspirerande att i princip bara gå runt huset x antal gånger per dag. Och det bästa av allt (notera att det är ironi) är att vi har en hel vecka kvar! Jipppie.... >.<

Kört några små minipass med henne bara för att hålla huvudet något så när nöjt och belåtet. Klickat in hakan-i-backen - tog bara ett pass så fattade hon - nu gäller det att jobba upp tiden, vilket jag antar kommer bli mycket lättare när hon kan börja röra på sig normalt igen och göra av med överskottsenergi. Nu är hon väääldigt otålig när hon ligger med huvudet nere kan jag lova, fast kul är det för svansen går hela tiden :) Gjort lite vittringsapportering med henne och hon är allt bra duktig den lilla:) Metallapporten är tillbaka och bara för att krångla till det har hon helt plötsligt bestämt sig för att den är nog lite äcklig att plocka upp i alla fall. Tänderna skallrar fint mot den och det är ljudliga protester att "fyy den är äcklig matte!" Jaja, säger matte då, vad vill du jag ska göra åt det? ;) Plocka upp och gilla läget lixom, du har gjort det förr utan att tänka på att den är av metall, gör det igen. Men matte är även lite lömsk och har överlistat det hela lite grann genom att ta ett av de allra godaste som finns att få som godis, dvs OST! Ojoj, helt plötsligt går det, om inte av någon annan anledning så av ren frustration " jag ska ha den där ostbiten!" :P Japp, jag är elak, jag vet ;)

Inte det roligaste att ha i munnen, men det går

Titta vad duktig jag är :)