Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade. Det har varit mycket annat att göra som har haft högre prio än att uppdatera bloggen, så frånvaron av inlägg har varit helt frivillig ( ni som känner mig förstår vad jag menar ;) ).

Vi gjorde en liten höjning av medicinen efter förra anfallet och den där vidriga tröttheten är tillbaka. Så just nu är det mest promenader som gäller. Träningen ligger på hyllan - bortsett från att vi var med på kursavslutningen i tisdags - och jag går allt mer och funderar på om jag inte kommer bli tvungen att ställa av Linny som ren sällskapshund. Eller ja, iaf så mycket nu en aussie kan vara ren sällskapshund. Tanken på det känns inte speciellt rolig, men tiden får utvisa. Just nu vill hon rätt mycket , men orkar dessto mindre och jag svär ännu en gång över hur jäkla stark denna medicinen är. Sist tog det några veckor innan hon vande sig vid medicinen och vi iaf kunde ha ett fungerande liv, så jag hoppas det blir likadant denna gången. I övrigt lika go som vanligt :) och om ett par veckor ska vi in och ta prover igen.

 

Erica

21 april 2013 03:54

Stackars liten! Livet som aktiv sällskapshund kan ju dock vara ganska gott det med, jag vet inte hur det är med epilepsi men man kanske kan lägga ett spår ibland och träna tricks mm?

http://www.senapshund.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...