Sakta men säkert så börjar vi återgå till det normala. Igår hade jag en ordentligt utvilad Linny som mer än gärna var ute och gick promenader och härjade runt på en ordentlig busvända. Otroligt skönt att se henne sån igen! Hade tänkt att träna en sväng med henne oxå men avstod det. Inte för att det gjorde så mycket, hade ändå öppen träning på hundarenan inplanerad ikväll.

Riktigt nöjd med träningen idag, något övertaggad Linny då det inte hänt något under dagen mer än smårastningar då jag inte fick mer än 3 h sömn inatt. Position i fria följet lämnade ju stundvis mkt att önska, men vad gör väl det? Härlig attityd och mkt glädje - betydligt viktigare i mina ögon. Något orolig på dolda platsen, men det är inget nytt, kommer nog aldrig få henne hundra trygg där, men hon ligger och jag kräver inte så mkt mer på det momentet. Platssitt är mer hennes grej, där sköter hon sig riktigt snyggt :) Rutan, fjärren, sättande under gång, inkallning, apportering över hinder och metallen - alldeles utmärkt! Jag tror halvt om halvt jag drömmer på apporteringarna - jösses nu börjar det ta sig! Visst, nu pratar vi enbart träningssammanhäng men ändå. Riktigt nöjd med henne där :)

I helgen vet jag inte riktigt vad som händer, tror vi tar det mest som det kommer. Jag behöver få sova, framförallt behöver jag våga sova. Svårt att slappna av, minsta rörelse hon gör får mig att rycka till. Vanliga grejer som vift med tassarna och småspring i sömnen får hjärtat att hoppa över ett slag. Håller precis på att somna så gör hon något, rörelse eller ljud, och jag blir klarvaken. Kommer på mig själv med att ligga och lyssna på andningen... svårt att förklara. Finns hela tiden en rädsla att hon får ett anfall under natten och jag inte märker det. Dumt kanske för hon ligger bredvid mig hela natten i sängen, tror det ska mycket till för att jag ska missa ett sånt anfall. Var samma efter första anfallet, några dagar var det stört omöjligt att sova, det gick dock över så jag hoppas det gör det denna gången oxå.

Linny är iaf som vanligt igen och det är just nu det viktigaste!

Linnybus på klubben i söndags :

 

Dannielle

22 februari 2013 22:04

Usch, vad obehagligt och oerhört jobbigt det måste vara :( Håller tummarna för att ni snart får någon klarhet i det!

http://rexmatte.vimeddjur.se

 

Lalitta

24 februari 2013 14:32

Äntligen har vi fått hem våran valp!! :D Kika gärna in och kolla! :D

http://doggylife.blogg.se

 

Elin och Billy

26 februari 2013 10:21

Skönt att Linny är som vanligt igen, men jobbigt att du inte får sova på nätterna och behöver vara orolig hela tiden :/ Hoppas på att hon slipper de där anfallen till största möjliga mån så att ni kan leva som tidigare. Så himla jobbigt :(

http://aktivaussie.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...