Är det något jag aldrig riktigt kommer förstå mig på är det hundmöten, det är ju ett helt kapitel för sig. Varför ska det vara så svårt för folk att fatta att man inte vill hälsa på allt och alla? Ska det verkligen vara så svårt att ha koll på sin hund? Om någon signalerar att den inte vill hälsa på långt avstånd, varför kan man då inte ha förstånd att kalla in sin hund?

Som nu tex, när vi är ute och går en sväng i skogen, fotar lite och har det allmänt bra i det fina vädret. Vi ser på  håll att det kommer en man och att han har en hund som är lös. Jag kallar in Linny, går ännu mer ut åt sidan än vi redan är och placerar henne bakom mig. Han låter sin hund vara lös och springa mot oss. Jag ropar "vi vill inte hälsa!", men ingen ansats från mannen att ropa på sin hund. Förflyttar mig längre bort ändå, fortfarande med Linn bakom mig eftersom hans hund småspringer mot oss. Stampar med foten i marken och säger till hunden "nej", den stannar tack och lov. "Vill du inte de ska hälsa?" frågar han då (detta geni till man...) Men alltså på allvar? Verkar det som att man vill hundarna ska hälsa när man gör som jag gjorde? Jag frågar honom oxå just det, "ser det ut som jag vill de ska hälsa?" "Ja inte vet jag hur det ser ut när du vill hundar ska hälsa" får jag till svar O.o Hur tusan är man funtad då? På fullaste allvar? Sen när blev "gå undan-säga man vill inte hälsa-och säga till den andra hunden" lika med "Jo jag vill jättegärna de ska hälsa" ??

Vad har hänt med sunt förnuft och repekt numer?