Efter att ha varit speedad till max av medicinen har nu tröttheten tagit överhanden på Linny. Finns ju en gräns för hur mycket och hur länge kroppen kan vara uppe i varv. Så nu sover hon väldigt mycket, vilket jag ifs tycker är bra för då får ju kroppen en chans att återhämta sig bättre. Igår glimtade "min" Linny till en stund på förmiddagen och den känslan var värd så mycket! Från detta planlösa kringspringande här hemma, komma dragandes med grejer (både tänkbara och otänkbara) så tog hon en av sina leksaker och lekte på ett för henne fullt normalt sätt! Så otroligt skönt att se. Har inte sett så mycket av "min Linny" den senaste veckan så att få se att hon fortfarande finns därinne någonstans är väldigt glädjande :)

I veckan har jag oxå skickat in dispansansökan för att få tävla till skk. Förhoppningen är att vi en dag ska kunna tävla igen så nu håller vi tummar, tassar och tår att den ansökningen blir godkänd!