Linny blir väldigt speedad av Fenemalen. Kollibri efter sex muggar kaffe är en rätt bra beskrivning. Tydligen inget ovanligt, framförallt inte på lägre doser om jag förstått det rätt, men otroligt jobbigt och påfrestande. Den här oron och stressen över henne som inte går att tygla eller göra något åt. Speciellt inte som hon skulle ta det rätt lungt nu de första veckorna. Helt ärligt undrar jag vem som kommer bli galen först, hon eller jag? MIn gissning är jag, för det är som sagt påfrestande. Jag blir själv stressad av att hon håller på som hon gör, samtidigt ska jag försöka mig hålla lugn och samtidigt ändå går jag konstant och oroar mig för när nästa anfall kommer... en enda ond cirkel. Upp till två veckor kan det ta innan man uppnår "steady state" och det här "höga" går över - ge mig styrka. Samtidigt är hon så förbaskad hungrig av medicinen oxå! Väldigt matglad i vanliga fall, extra hungrig efter anfallen och nu hunger pga medicin! Varenda smula letar hon upp, och här i området är de fenomenala (inte i den positiva bemärkelsen dock) på att slänga ut div. mat och skräp. Fullt sjå att hålla kolla när vi är ute har jag så hon inte stoppar i sig allt hon hittar. Tack och lov ( jag vet inte ens om man får säga så) tvärdäckar hon mellan varven - ifs av ren utmattning - men då blir det lungt iaf och hennes kropp får en chans att vila upp sig.

Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer och tankar och frågor jag fått om hur hon mår. Skönt att veta att det finns folk som bryr sig! Man kommer väldigt långt med att fråga hur det är och visa att man bryr sig.