Linny blir väldigt speedad av Fenemalen. Kollibri efter sex muggar kaffe är en rätt bra beskrivning. Tydligen inget ovanligt, framförallt inte på lägre doser om jag förstått det rätt, men otroligt jobbigt och påfrestande. Den här oron och stressen över henne som inte går att tygla eller göra något åt. Speciellt inte som hon skulle ta det rätt lungt nu de första veckorna. Helt ärligt undrar jag vem som kommer bli galen först, hon eller jag? MIn gissning är jag, för det är som sagt påfrestande. Jag blir själv stressad av att hon håller på som hon gör, samtidigt ska jag försöka mig hålla lugn och samtidigt ändå går jag konstant och oroar mig för när nästa anfall kommer... en enda ond cirkel. Upp till två veckor kan det ta innan man uppnår "steady state" och det här "höga" går över - ge mig styrka. Samtidigt är hon så förbaskad hungrig av medicinen oxå! Väldigt matglad i vanliga fall, extra hungrig efter anfallen och nu hunger pga medicin! Varenda smula letar hon upp, och här i området är de fenomenala (inte i den positiva bemärkelsen dock) på att slänga ut div. mat och skräp. Fullt sjå att hålla kolla när vi är ute har jag så hon inte stoppar i sig allt hon hittar. Tack och lov ( jag vet inte ens om man får säga så) tvärdäckar hon mellan varven - ifs av ren utmattning - men då blir det lungt iaf och hennes kropp får en chans att vila upp sig.

Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer och tankar och frågor jag fått om hur hon mår. Skönt att veta att det finns folk som bryr sig! Man kommer väldigt långt med att fråga hur det är och visa att man bryr sig.

 

"Tyra"

6 mars 2013 15:30

nu ska det väl funka hoppas jag !
fy tusan va du å L har haft det jobbigt,
nu tror vi att de e lugnt med anfallen å att L får lite ro snart !
jag håller tummarna :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...