Idag har Linny fått röra på sig mer och fått gå lös, dock förstod hon inte riktigt att hon faktiskt fick springa utan gick och tittade på mig med jämna mellanrum "får jag verkligen gå själv?" på kvällsvändan kopplade hon dock så då sprang och skuttade hon som den lilla galenpanna hon är :) Slängde in en inkallning, ett snabbt ställande och läggande och lite "skall" och oj vad roligt det var !

Hon har en trötthet över sig som inte brukar vara där och det är ju medicinen som gör det, men det är skönt att se att det där speedade tillståndet som fanns förra veckan är borta och att hon inte vinglar mer utan har fått tillbaka kroppskontrollen. Det var inte kul att se henne vingla än åt höger än åt vänster när hon försökte gå rakt, se henne snubbla och tappa bakdelskontrollen. Ena jäkla skitbiverkningar den medicinen har, men så är det ju narkotikaklassat så man kan ju inte förvänta sig annat.... Men nu har det iaf gett sig så jag lägger det i "plus-korgen" - tro mig, den kan behöva fyllas på!

Idag skulle vi egentligen tävlat i Bollebygd, men det var det ju inte riktigt läge för. Känns bra surt, tyvärr :( Jag har fortfarande som mål dock att komma ut och tävla längre fram i år, släpper inte riktigt taget om drömmarna än. Förhoppnignsvis svarar hon bra på medicinen och vi hittar en balans i det hela där vi kan leva som vanligt. Detta tar på krafterna för min del oxå, ena stunden kan det kännas rätt ok bara för att i nästa kännas helt nattsvart. Vissa dagar är eländiga och jag vill bara dra täcket över huvudet - idag är en sån dag. Finns en ilska och en sorg i det här, som är svår att förklara, ilskan driver mig framåt men den tar samtidigt väldigt mkt energi. Å andra sidan är det lättare att vara arg än ledsen...

Jag hoppas på det bästa, förväntar mig det värsta, försöker blicka framåt samtidigt som vi tar det en dag i taget. Men det är svårt det här, sittan här med en sjuk hund :(