Jag blir alltid misstänksam/orolig när saker börjar gå bra, kännas bra, verkar fungera... med all rätt, erfarenheten har lärt mig att det inte håller i sig speciellt länge. Igår var en sån där dag som kändes såå bra; soligt, förstapris, Linny verkligen på topp, det kändes som jag fick en andningspaus. Samtidigt började oron gnaga i mig - vad kommer att hända nu? Vad kommer att gå fel nu? Helt galet hur man inte ens kan få riktig ro de bra dagarna...

Mycket riktigt dock händer det något. Ungefär en timme efter att vi gått och lagt oss så vaknar jag av att Linny krampar i sängen bredvid mig. Tittar på klockan som då är kvart i tolv. Nån minut går och hon krampar fortfarande, så jag går och hämtar klysman med det kramplösande och efter ungefär 1,5 minut ger jag henne den. Rätt snabbt efter det släpper kramperna och ännu en liten stund efter det får jag en neddregglad och nedkissad hund i famnen. Somna om? Jo men visst... är uppe och efter ett tag kommer hon till ro och somnar. Jag går och lägger mig efter några timmar och somnar vid 03.

Rätt vad det är vaknar jag upp igen av att hon krampar. Tittar på klockan: 06.01. Hämtar en klysma till, men denna gången behöver jag inte ge henne något då kramperna går över av sig självt efter ca 1 minut. Ännu en gång får jag en dregglig och nedkissad hund i famnen. 

Första anfallet innan midnatt förvånade mig inte speciellt, det var lixom väntat - hemskt att säga, men så är det. Det var lite "jaha, nu blev det så igen...", andra anfallet nu på morgon skrämde mig halvt fördärvad och det är ett smärre mirakel att jag kunde hålla mig hyfsat lugn och sansad. Två anfall på en natt! Det är inte sant, det händer inte! Men vänta... jo, det händer, det är på riktigt! Men det är fel, fel, fel, fel!! Inte min hund, inte min Linny! Om jag blundar riktigt hårt och önskar att det inte är sant, kanske försvinner det då? Jo men eller hur.... :(

 

Skäggiga damen : )

4 mars 2013 09:18

Stackars dig som trott sig äntligen få en frisk och sund hund efter allt du gått igenom med dina tidigare. Och naturligtvis stackars Linny. Jag hoppas verkligen att du får ordning på anfallen med mediciner så småningom och att det inte innebär en massa restriktioner för er och hur du vill leva med hund.

*Kramar om*

 

Anneli med Clemmie

4 mars 2013 09:26

Finns inga ord för denna hemska situation - kan bara finnas där om du vill ha någon att bolla tankar med... <3

 

Les

4 mars 2013 10:08

Jag mår dåligt av att läsa detta, känns som att jag läser om mig själv. Skulle du vilja prata så finns jag här. Det kanske känns bra att prata med någon som vet vad du går igenom?
Kramar till dig o linny

 

Elin och Billy

4 mars 2013 10:51

Fy vad hemskt att läsa, det skär i hjärtat :( alla tankar till er.

http://aktivaussie.se

 

Marita

4 mars 2013 13:01

Känner med er båda <3 Jävla skit!!!!
Kram från mig och Vilda

 

Boel

4 mars 2013 13:30

Stackars er!!!

http://www.isaomeya.hundpoolen.nu

 

Jennie och Poppy

4 mars 2013 15:04

Sto9r kram <3

http://prickigaprinsessan.wordpress.com

 

Cassandra

4 mars 2013 18:49

Åh nej! Vad hemskt att läsa :( Tycker så synd om er båda...

http://cassandramaria.blogspot.se

 

Anneli

4 mars 2013 20:23

Men fy, stackare :( Fruktansvärt för er. Jag hoppas verkligen uppfödare i rasen börjar ta det här på allvar och inte går vidare på släkt till ep-hundarna. :(

http://minaess.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...