Hur gärna man än skulle vilja att hunden kunde prata mellan varven så kommer det aldrig att hända. Hunden kommer aldrig kunna säga jag mår si eller jag mår så, man får lita på sin magkänsla och läsa sin hund. Jag har alltid kunnat avgöra när det vart något fel med någon av mina hundar, jag snappar upp deras signaler väldigt fort, vilket gör att de kommer under behandling snabbt. Jag åker hellre till veterinären en gång för mycket än en gång för lite.

En hund kan aldrig ta sin strid själv, det är upp till oss som ägare att göra. Beroende på vilken situation man befinner sig i och beroende hur man är som person klarar man att strida olika mycket. Vissa saker är självklara medan andra inte fullt så. Sitta med en sjuk hund tar på krafterna, att orka lägga ner hur mycket enrgi som helst på allt runt omkring det kan knäcka den bästa av oss. Att inte få något stöd i situationen av personer som borde ge stöd gör inte saken bättre. Ingen tar ansvar, utan bara skyller ifrån sig. Sticka huvet i sanden-modellen kan verka effektiv, men oftast inte.

Jag har valt att ta denna strid för Linny's skull, för hon kan inte tala för sig själv. Om inte jag gör det, vem kommer då att göra det?

Jag sitter här med en sjuk hund, som kommer att få gå på ett narkotikaklassat preparat resten av livet. Hur långt det livet kommer att bli det går inte att svara på, det beror på hur väl hon svarar på medicinen, hur väl hon klarar av att hantera den, hur drägligt hennes liv kommer att bli, hur många anfallen kommer att vara och hur tätt de kommer komma... jag kommer aldrig tvinga Linny att vara någon annan än den hon är. Hon ska vara den hon är och kunna göra de sakerna hon älskar och tycker är roligt! Jag kommer aldrig tvinga på henne ett halvdant liv där hon lullar runt och det på sin höjd är "ok". Aldrig!

Nu kommer det vara en period där det gäller att hitta - försöka hitta - rätt balans i medicinen, det kommer vara provtagningar med ca 3-4 veckors mellanrum för att se hur hon hanterar medicinen och för att kolla att levern inte tar stryk. Den perioden kommer att vara jobbigt - det är redan jobbigt - men förhoppningsvis hittar vi en balans i allting. Utsätta henne för undersökningar som veterinären inte finner nödvändiga det gör jag inte. Jag har fått ett andra utlåtande av en veterinär idag (inte för att jag hade några tvivel) och det är samma som första veterinären kom fram till : idiopatisk epilepsi.

Jag är ärlig i vad som händer, jag har inget att dölja gällande detta. Jag får vara Linny's röst i det hela, för som sagt, om inte jag är det vem kommer då att vara det?? Skk har jag noll nytta av, dolda fel gäller inte och om det kommer till det värsta att jag får ta bort Linny pga epilepsin - överhuvudettaget något som rör ep.'n  - då är inte hennes livförsäkring värd ett smack! Pengarna är inte huvudsaken i detta, Linny är oersättlig!, men ska jag vara tvungen att ta all skit i detta? Ska det inte finnas nån rättvisa för Linny??

 

Victoria

11 mars 2013 17:00

Jag håller med dig! :)

http://hundtassarna.blogg.se

 

Marita

12 mars 2013 07:34

Fäller en tår...:( Tänker på er <3

http://www.angensgard.se

 

Linnea Jönsson

12 mars 2013 09:10

Får hon sin EP vid speciella tillfällen (överraskad, stressad) eller kommer de bara? Tycker som synd om er, det är ju inte detta man vill när man skaffar hund och absolut inte sin bästa vän!

http://lovechivas.bloggplatsen.se/2013/03/03/95473

 

Linda

12 mars 2013 14:31

Usch, vad tråkigt :((

Hoppas att allt löser sig för henne! Tänk om fler vore lika engagerade i sin vovves välmående som du! Jag har ännu aldrig varit med om att någon av mina hundar blivit sjuk, men har gått igenom det med min kisse, och vet hur det känns. Jag lider med dig! :((

http://lindalindgren.bloggplatsen.se

 

Erica

12 mars 2013 19:14

Jag ville tacka för din kommentar i bloggen, den värmde och fick mig verkligen att le... Önskar jag kunde göra detsamma för dig!

http://www.senapshund.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...