För varje dag som går så ser jag Linny bli bättre och bättre *peppar peppar*. Biverkningarna som kvarstår i nuläget är hunger och trötthet. Hon är som ett bottenlöst hål vad gäller mat, och då är hon matglad i vanliga fall, och tröttheten märks att hon behöver vila och sova betydligt mer än vanligt. Hon vill iaf gärna göra saker och tycker att det är superroligt att få småträna lite, hoppar och skuttar och är go och glad som hon brukar.

Igår var vi på sikta mot stjärnorna-kursen och även om jag höll nere på tempot så var vi iaf där de 4 h kursen höll på. Hade en väldigt nöjd vovve efteråt och det var skönt att se att hon orkade med kurstillfället. Jag var nojjig dock att det skulle utlösa ett anfall, men *peppar peppar även där* så har det gått bra, även om det inte var så mkt sömn för min del inatt då jag ville ha lite extra koll eller hur man ska uttrycka det. Inte för att det egentligen behövs, jag sover med ett öga och öra öppet varje natt...

Sen till mina funderingar såhär på kvällskvisten... Hur mycket tycker ni det är ok att utsätta en hund för? Hur många undersöknigar, prover, vändor till olika veterinärer är ok?  När man redan har två veterinärer som ger samma diagnos, som inte finner någon anledning till vidare undersökningar, när ni själva inte heller finner eller ser någon anledning till det? Hur mycket skulle ni göra för att "bevisa" för någon som inte tror på diagnosen att det verkligen är så?

Kan ju tillägga att jag även kontaktat en veterinär som arbetar nästan uteslutande med hundar och katter med neurologiska besvär och fick detta till svar :

"en Aussie i 3 års ålder som debuterar med kramper, men i övrigt mår helt bra samt inte har någon avvikelse vid den neurologiska undersöknigen har mest sannolikt idiopatisk epilepsi, vilket innebär att risken att hitta något avvikande/som förklarar kramperna, vid undersökningar så som blodprover, MR, CT, CSF är liten."

Så, vad tycker ni är ok att utsätta en hund för? Jag vet vad jag tycker, men vill gärna höra andras åsikter.

 

C.J.

20 mars 2013 21:43

Jag tycker att har två olika veterinärer ställt samma diagnos oberoende av varandra, samt att en specialist har gjort ett generellt uttalande, så ska man inte behöva göra mer.

http://mightytigress.blogspot.se

 

Hanna

21 mars 2013 05:54

Svårt att säga. Jag tror man får gå på magkänslan helt enkelt.

http://www.kennelblagul.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag tog Linny sitt sista andetag. Fyra anfall under natten, ett femte hos veterinären. Hon somnade lungt och stilla i mina armar. Finns inte ord för den smärta jag känner. Linny har fått frid iaf. Kommer alltid minnas hennes glädje, hon var verklige...

I början av detta året, när livet helt plötsligt tog en oväntad vändning och Linny's epilepsi bröt ut, gjorde jag en massa efterforskning gällande hundarna i hennes stamtavla. Efter mycket letande, många samtal och en hel del välbehövlig hjälp utmed ...

Idag var det otroligt fint väder om än kallt, men det hör ju årstiden till :) Nästan varit en hel pausdag bortsett från lite skogsbus. Linny hade inga större klagomål, skönt att vila upp sig lite och ligga och tugga på ben medan matte får gjort det h...

Jag har många gånger funderat på om jag ska ta upp bloggandet igen, men det har inte blivit av. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Det är 10 månader sedan epilepsin kom in i vårt liv, 10 månader med oändligt mycket undersökningar, prover, medicin...

Den senaste tiden har vart ett enda virrvarr av veterinärbesök, mediciner, sjukdom och olycka... de senaste 7 månaderna för att vara mer specifik. Jag har tappat räknigen på hur många gånger vi fått åka in och senast idag var det dax igen och imorrn ...